Hej! jag är en tjej som är 15 år. mitt problem är att jag mår JÄTTEDÅLIGT! jag känner mig väldigt deprimerad, fast egentligen vet jag inte om jag bara känner mig normalt tonårsdepppig… jag funderar varje dag på att ta självmord, men samtidigt vågar jag inte skada mig själv. eftersom att jag skriver hit, så måste det ju betyda att jag ändå vill fortsätta leva, men jag har ingen att prata om det här med. jag vågar inte gå till skolkuratorn, och eftersom att det inte finns någon ungdomsmottagning nära mig, så måste jag ta bussen om jag ska dit. det vill jag så klart inte göra eftersom att det skulle bli en så stor grej av det. jag vet inte vad jag ska göra. allting känns så hopplöst, och för att göra allt värre, så mår jag dåligt av att äta (får skuldkänslor), har en klass som typ ignorerar mig och är väldigt skoltrött. vissa (nästan alla) mornar känns det som om jag inte ens vill kliva upp ur sängen. allt det kanske hänger ihop med att jag vill ta livet av mig, men det gör det inte bättre… snälla hjälp mig, för jag vet inte vad jag ska göra!

---

SVAR

Ja, du har ju skrivit hit till mig, så varför inte fortsätta på den vägen? Och då menar jag att du skulle skriva till exempelvis ungdomsmottagningen. Du kunde helt enkelt skicka precis samma brev till dom som jag fick. På slutet kunde du lägga till att dom t ex skickar dig ett brev med en tid som du kunde ringa till dom för att få prata lite grand per telefon. Enligt min erfarenhet är det alltid stökigast/svårast/jobbigast att ta den första kontakten. När du väl får någon i luren att börja prata med kommer det att kännas lite annorlunda. Det törs jag NÄSTAN lova dig.