Hej, jag e 13 år, ja har sen i somrars skärt mej X antal ggr. Jag vet inte vad jag ska göra för jag vill inte att mina föräldrar ska veta eller kan inte gå till skolans kurator för det är en kompis till våran familj.. De som vet det är min kille och mina tre närmaste kompisar… Första gången va när jag hade bråkat med min kompis, och sen dess har jag haft svårt och sluta.. All smärta bara försvinner för en stund, men jag vet inte varför jag gör det ? För jag har det typ inte svårt i skolan eller hemma elr så bara gör det …

---

SVAR

Hej!

Det låter ju inte alls bra, speciellt inte när du inte kan uppge någon orsak och anledning till till skadande. Att skada sig själv som bildar ärr, gäller att tänka på att du ska leva resten av livet med dessa ärr. Dom kommer läka, blekna men man kommer alltid se spår kvar av dom. Vill man verkligen ha detta resten av livet, bara för att dämpa ångesten en kort stund? Det finns många andra sätt att dämpa ångest på, man kan ta en promenad, lyssna på hög musik, skriva dikter och texter, man kan måla/rita, ringa och prata med en vän. Det finns massa andra sätt där man inte skadar sig och det inte bildar någon som kommer vara framöver på kroppen.

Du berättar inte hur djupa dina ärr blir, men detta kan vara riktigt allvarligt, då det kan bli smuts i ärren som kan bli infekterade, värsta fall kanske du träffar en blodådra och då är det väldigt svårt att stoppa blödningen. Du är 13 år vilket innebär att du får ha kontakt med ungdomsmottagningen, som jag tycker du ska ta kontakt med. Där finns bra samtalshjälp att få, man bör mer ta reda på orsaken till varför du gör det, om det är någon i din barndom något trauma eller liknade. Ditt självskadebeteende kan utökas och bli ett beroende till slut, så att be om hjälp snarast är klokt och bra.

Min känsla jag får när du inte vet varför du gör det är att du haft/har en vän som skadar sig och du gjorde lika dant och tyckte det var skönt? Självskador är väldigt smittsamt. Jag ber dig att du faktiskt talar om på ett eller annat sätt för dina föräldrar att du har dessa problem. Dom kan hjälpa och stötta dig. Skriv ett brev om du klarar av att säga det.

Du berättar om din kurator som din familj känner. Faktum är ju att en kurator har tystnadsplikt, vilket innebär att det som du säger till den stannar mellan er två, så länge det inte är risk för ditt liv. Därför behöver inte din familj få reda på nått, för jag ber att du tar kontakt med någon vuxen så att du blir av med detta. Mina ärr är kvar än idag, trotts att det var över 8 år sedan jag själv skadade mig, dom kommer finnas kvar. Det är aldrig någon bra lösning att skära sig, så försök hitta andra lösningar som jag nämnde. Man kan ju även ta kontakt med skolsköterskan eller så kan du gå in på http://forum.shedo.org/ där du får tips och råd hur du slutar skada dig av andra som varit i liknade situation.