Jag kan tyvärr ingenting om det här, men jag förstår absolut din oro. Jag tycker dock inte att du ska låta din fantasi dra iväg alltför mycket än. Jag tycker istället, även om det känns jobbigt, att du bör prata med dina föräldrar och ta kontakt med sjukvården. Eller kanske kan du börja med skolsköterskan om det känns bättre? Jag går själv ogärna till doktorn, men i det här fallet kanske ovissheten är värst? Och skulle det vara något farligt är det ju bra om du får behandling så fort som möjligt.