Hej, jag är en tjej på snart 18 år, här i maj, har levt med Ätstörningar, Anorexi o bulimi från och till i mer än 5år. Är runt 170cm lång nu, men vägde som minst runt xx,x- xx kg, innan jag fick hjälp att komma tillbaka till orken och livet. Men jag har aldrig känt mig stabil efter att jag blivit allvarligt sjuk år 08-09 Klarar inte av gymnasiet pga det här! Är sjukskriven igen. Dels för maten och tankarna men, också för självmordsförsöket f. Höstlovet, själv-m-benägenheten som de inte vetat av men som visat sig som mycket ångest, depression. Går en kurs där vi läser om självkänsla 3 dagar i veckan bara. Men det hindrar mig ju inte mig från att börja/ fortsätta träna igen! Jag kan inte sluta! Det kan gå upp och ner i olika långa perioder, oftast månadsvis! Yttrar sig med gym x-x gr i Veckan, plus kilometrar långa promenader där jag kunde ha åkt ända in till stan e.c.t. Hoppar över måltider minst x gånger i veckan om det blivit missar i starten av veckan osv. Om jag äter, äter jag för någon annans skull.Trivs ej hemma, måste bevisa något hela tiden "att det går bra för mig" då äter jag massor så de blir nöjda! Så de slutar bry sig, o inte börjar prata om sond, maskiner osv! Mår så jäk–dåligt, vågen kastades ut hemma, så då väger jag mig konstant hos vänner/ ursäkten: att jag är dålig i magen och behöver låna toan! Väger nu xx.x kg! Har en syster, som ibland kan dra hemska kommentarer till mig, om att jag borde kolla upp så jag inte blir fetare än vad jag är nu! Det slutar med att jag får skiten för det. Ingen verkar fatta att jag då mår ännu sämre av att svara att hon är fin ( för det uppfattar jag som att hon är smalare och bättre än mig ) orkar snart inte mera … / jag… !

---

SVAR

Hej tjejen!

Jag vet att den här sjukdomen är skitjobbig. Jag var själv sjuk i många år. Vad du behöver påminna dig om är att det går att bli helt frisk och kämpa efter det. Ta det stöd du behöver på vägen. Ett tips är vi på http://www.abkontakt.se och vårt mentorprogram. Att skaffa en mentor som precis som jag varit sjuk med som idag är helt frisk, någon man kan få förståelse och stöd utav.
Det låter som om du behöver få upp motivationen och tankarna på att livet kan se mycket annorlunda ut om du bestämmer dig för att du verkligen vill.
Sedan givetvis söka proffesionell hjälp för ätstörningen om du inte redan gjort det.
Det går att bli helt frisk så ta den hjälp du har rätt till! Det kommer också hjälpa att bygga upp dig och din självkänsla så du kan stå emot dom orättvisor med din syster.
Du klarar det här!

Stor varm kram på vägen!

Catherine