Jag förstår att det är många känslor som strömmar runt i kroppen på dig.
Jag skulle vilja börja med att ta upp en sak som du skriver. Du skriver att ibland är han snäll och ibland inte. Jag blir lite orolig när du skriver så, på vilket sätt är han inte snäll mot dig?
Ibland kan känslor kännas väldigt stora och överväldigande och då kan man tappa bort sig själv och verkligheten i dem. Du skriver att du älskar honom, men kan inte riktigt kommunicera med honom. Jag tycker själv att det är väldigt viktigt att man lär känna den som man tycker om innan man kastar sig in i "älskar-känslor" och jag vet att detta kan vara väldigt svårt när känslorna svallar och allt kretsar just kring dessa känslor.
Eftersom att ni går i samma skola kanske ni kan fortsätta att lära känna varandra och ge honom lite tid att lära sig språket så att han kan utrycka sina tankar och känslor för dig. Men bara om han är snäll mot dig!
Jag hoppas att dina föräldrar inte baserar sitt godkännande på om han är svensk eller inte, utan om är bra för dig eller inte. Kanske kan du prata med dina föräldrar om dina känslor innan du agerar, så slipper du smyga med mobil och annat.