Jag dansar jätte mycket och det är något jag verkligen brinner för! Jag går dansinriktning i skolan (har dans på schemat två timmar i veckan) och på fritiden går jag en danslinje som har dansklasser sex timmar i veckan. Denna linje kostar väldigt mycket och ibland får jag lite skuldkänslor för att min mamma (mina föräldrar är skilda sedan tre år tillbaka och jag har valt att inte ha någon kontakt med min pappa) lägger ut så stora summor pengar varje år på mig. Men problemet är inte det utan mitt problem är att jag ibland inte känner någon motivation ALLS till att gå på dansen under en hel vecka till exempel. Då får jag en massa skuldkänslor, dels för att mamma har betalat för något som jag inte gör och dels för att jag vet att jag borde gå. Och jag vill ju! Så jag blir också orolig för att jag inte känner att jag vill gå ibland. Så hur jag än gör så känner jag att jag får skuldkänslor och andra jobbiga känslor. Hur ska jag göra/tänka för att slippa dessa tankar?

---

SVAR

Hej!

Jag förstår att du upplever det här jobbigt. Det skulle jag också göra. Skuldkänslor är verkligen inte roligt att bära på. Men det verkar ju ändå som att du älskar att dansa, eller hur? Att du ibland inte känner motivation tror jag därför inte är något som du behöver oroa dig så mycket för. Tänk så här, du dansar åtta timmar i veckan ... kanske är den ibland bristande motivationen bara ett tecken på att du vill ha tid för lite annat emellanåt? Hinner du exempelvis träffa kompisar på fritiden, titta på TV, vara med din mamma etc.? Ibland behöver man komma ifrån och göra något annat för omväxlingens skull. Speciellt när man är i 15-årsåldern. Ett dumt exempel kanske: Min favoritmat är min mammas kyckling. Skulle jag vilja äta den dag ut och dag in för det? Nej, absolut inte. Jag skulle bli så trött på den där förbaskade kycklingen efter ett tag att jag inte skulle vilja se den mer. Kanske är det lite samma sak med dig och dansen? Mitt råd är därför att du bör lyssna på dig själv. Vad är det du vill? Försök ta bort alla borde/måste och fokusera på att ha kul istället. Det är säkert också det din mamma vill att du ska göra. Hon vill garanterat att du ska ha roligt. Att du ska vara lycklig. Om det sedan betyder att du dansar/målar/lagar mat spelar nog inte henne någon större roll. Men prata gärna med henne om dina känslor. Det kan nog lätta på det tryck som du känner.

Kram, Louise