Hej. Hur ska jag börja.. Det kanske inte är mobbing direkt, men ändå. Den här killen, honom har jag gått i samma klass som sen i förskoleklass (undantag 2 år då jag bytte skola, men sen kom tillbaka.) vi har alltid haft lite problem, bråkat och nästan hatat varandra. Sen när jag kom tillbaka från den andra skolan, så bestämde vi att vi skulle göra ”fred”. Vi sa att vi skulle sluta bråka och vara vänner istället. Det här funkade till kanske 75 %. Han blev rätt ofta sur på mig för småsaker. När han inte frös ut mig totalt kallade han mig för elaka namn, sa att jag var ful, satte krokben för mig, pekade fuck you åt mig, flög på mig mitt på skolgården och började slåss och sånt. (sjukt omoget, men vi var fortfarande ganska små, årskurs 6.) sen när vi blev vänner var han rätt snäll & ville smsa, prata, kramas & skit. När vi senare bytte skola till sjuan så hamnade vi i olika klasser. Jag tyckte att det var ganska skönt att slippa honom ändå, (även om jag skulle se honom i korridorer & sånt) jag blev glad. Men sen en dag visade det sig att jag skulle gå i samma språkgrupp som honom, det var 3 dagar i veckan. Fan jävla helvete, tänkte jag. Jag trodde att han hade mognat, och visst hade han det. Lite i alla fall. Nu var han verkligen jätteschyst. Han var inte sur på mig eller något på jättelänge, det ledde till att han blev en av mina bästa killkompisar. Men nu har det börjat igen. Han smäller så fort det är något litet och gör NÄSTAN som förut: när han inte ignorerar mig kallar han mig för elaka namn, säger att jag är ful, kliver på mina fötter när han går förbi, sätter krokben, och pekar fuck you. Slåss nästan aldrig, vilket är skönt, men ändå, varför håller han på såhär? Han är fortfarande omogen. Om det är någon han ska bli sur på, är det ALLTID mig. Aldrig någon av mina vänner vilka också är ganska bra vänner med honom. Jag förstår fan inte varför. Varför är det alltid jag? Har jag gjort honom något? Fattar han inte att jag inte mår bra av det? Några grejer om honom är att han är ett skiljmässobarn, han har en aning av ADHD (inte så jättestarkt, men lite), han har en väldigt kort stubin, ganska pervers av sig (vilket faktiskt är rätt kul ibland, hans humor är sjukt rolig annars.) och han går alltid omkring med sin jävla bubbla runt sig där han tror han är bäst i världen. Jag mår sjukt dåligt av det här, vissa dagar när han bråkar mig & vi har språk går jag med värsta klumpen i magen. Jag försöker vara stenkall när han pratar med mig/skriker på mig och kallar mig fula saker, men egentligen vill jag bara gå hem och gråta. Han har fått mig att gråta många gånger hemma, via facebook, mobilen och annat. Jag bryter seriöst ihop, ingen av mina vänner fattar liksom. Dom säger: det blir bra.. ja han är ett rövhål men det blir bra.. jag förstår hur det känns.. NEJ det gör ni inte, för det är aldrig er han blir arg på. Jag blir så jävla förbannad, dom säger att ”om han är elak mot dig är han elak mot oss. vi ska sluta prata med honom” Men det händer ändå inte. Dom pratar med honom och småskrattar medan jag sitter där totalt utfryst av honom. Han är vanligtvis en jätteschyst kille & vara ovän med honom är inte det jag vill. Det har hänt typ två gånger att den vän jag stått närmast fått honom att sluta vara arg på mig. Men jag orkar inte be henne hjälpa mig mer, hon säger att hon vill men jag säger att det är lugnt. Men det är det ju inte. Han ger mig grymt dåligt självförtroende. Jag mår inte bra. Snälla hjälp vad ska jag göra?

---

SVAR

Tja T14!
Jag kan tyvärr inte svara på varför den här killen beter sig som han gör men jag kan förstå att du upplever att det blir jobbigt för dig. Det bästa jag kan tycka vore om du kunde prata med honom om det här. Det är inte omöjligt att han utan att vara medveten om det själv "testar" om du är en person att lita på eller om du kommer reagera på samma sätt som han beter sig. Det låter som om du kanske känner dig sviken av att de ändå pratar med honom när han beter sg illa och fryser ut dig? Hur tycker du att dina kompisar ska bete sig mot killen om han fryser ut dig?
Du skriver att du pratat med dina kompisar om det här men ibland kan det också vara bra att prata med en utomstående. En person som inte alls har med saken att göra. Det finns kanske någon vuxen i din närhet du kan prata med? På din skola finns det nog förmodligen också en skolkurator du kan vända dig till. Han eller hon finns på skolan för att man ska kunna prata av sig men också få stöttning och hjälp om man vill ha det.
Du kan mejla mig på carolina.sunell@fryshuset om du vill prata mer med mig eller känner att du inte har fått svar på din fråga.
Kram Carolina