Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till längre! I perioder så har jag jättesvårt med att äta; jag tar bara några tuggor och vissa dagar äter jag inte alls. Samtidigt finns det vissa dagar när jag äter helt normalt, ibland engagerar jag mig till och med och bakar eller lagar mat på eget initiativ. Problemet är bara att jag hatar mig själv för dem dagarna vilket får mig att skada mig själv och sedan komma in i en ny fas där jag svälter mig själv. Tidigare hände det också att jag spydde efter att jag hade ätit för att jag kände mig så tjock och fick så mycket skuldkänslor. Jag försöker att stå emot det och det har fungerat ett tag men jag får ständigt impulser att göra det igen. Jag går just nu i behandling mot depression och får även hjälp med det här men jag har så svårt att prata om det. Varenda gång jag ska redogöra ung. vad jag har ätit så får jag skuldkänslor och känner att jag behöver ursäkta mig för att jag har ätit så mycket. Jag orkar verkligen inte gå igenom det mera, en del av mig vill bara ge upp och svälta mig själv och säga att allt är bra till min behandlare så att hon slutar att fråga. Samtidigt är jag livrädd för att jag faktiskt ska göra det. Jag vet varken ut eller in längre. Jag har tidigare erfarenhet av äs och jag vill inte hamna där igen men eftersom att det kommer periodvis så har jag svårt att ta det seriöst. Det spelar ingen roll hur många gånger jag får höra att "det kommer att gå över" för just nu så orkar jag inte mera. Jag har redan nått min gräns. Ibland funderar jag på att ta livet av mig själv, dels är det själviskt, jag orkar helt enkelt inte längre och det känns skönt att tänka att jag bara kan lämna allting; sluta må dåligt, sluta kämpa. Jag är också rädd att jag förstör alla andras liv för att jag finns. När jag aldrig kan må bra, bara finns där och gör livet svårare för alla andra… Jag är inte helt i botten än och jag ger livet en sista chans men jag måste bryta det här nu. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra.

---

SVAR

Hej fina kämpe!

Det sista du ska göra är att avsluta din behandling. Du kommer må bra i knappt 10 minuter om du ljuger dig ur behandlingen för att sedan upptäcka att du fortfarande står där, sjuk och mår dåligt.
Du ska absolut fortsätta att kämpa på i behandlingen.

Hjärtat, man får ge upp och skrika och vara arg över att det inte känns som att det någonsin går över. Man får gråta och vara arg. Men ljug inte för dig själv eller din behandlare. Makten ligger givetvis hos dig men du kommer inte må bättre och bli friskare av att gå där hemma och fortsätta precis som förut. Du vet, vi som blivit friska är inga supermänniskor. Det vi har gjort är att ha gått rond efter rond mot ätstörningen och hävdat vår rätt till ett friskt liv. Klarar jag det, klarar du det.
Läs om ABK´s mentorer på http://www.abkontakt.se om det kan vara något för att få upp motivationen.

Stor varm styrkekram, Catherine