http://www.isk.kth.se/~isk_miod/val/#Hur%20paverkas Denna sida beskriver mig så bra.. För jag har varit orolig för bulimi jätte länge, men grejen är den att jag hetsäter inte. Men så fort jag känner att jag åt lite mer än nödvändigt så spyr jag. Men det går i perioder, ibland får jag ingen ångest alls, men en vecka senare spyr jag två gånger per dag. Smiter in i duschen och sådär bara för att pappa inte ska märka det.. Mina föräldrar är skilda och min mamma är sjuk. Så depression är inget jag nekar till att jag kan ha.. Vill inte snacka med någon för jag känner mig bara besvärlig då.. Men innerst inne vet jag att jag borde. Jag vill bo i fosterfamilj. Allmänt trött på livet.. Snälla hjälp mig.. Tjej, 15

---

SVAR

Hej!

Ursäkta att mitt svar har dröjt. Jag har varit på resande fot ett tag ...

Tyvärr tycks jag inte kunna öppna länken som du gav mig av någon anledning. Jag får helt enkelt utgå från det du skrev i övrigt. Det här är nog inte vad du vill höra, men jag tycker absolut att du ska prata med någon. Jag förstår att det kan vara ett jobbigt steg att ta, men du ska absolut inte känna dig "besvärlig". Att lyssna och hjälpa andra är dessa människors jobb. Så sök upp din skolas kurator eller liknande. Han/hon kan säkert hjälpa dig i den situation som du befinner dig i ... vare sig det handlar om en ätstörning eller depression. En kurator kan du även diskutera din familjesituation med. Dessutom har denne säkert ytterligare kontakter som kan hjälpa dig om det skulle behövas. Annars är också ungdomsmottagningen är ett alternativ. Men bara att få ventilera sina känslor och tankar kan vara nog så viktigt tror jag.

När det gäller din rädsla för att utveckla bulimi så är det väl på sätt och vis en hälsosam inställning. Samtidigt tyder kanske rädslan och ditt "beteende" på att det finns något som ligger där och gror? Men när det gäller just ätstörningsproblematik så är nog Catherine här på ungdomar.se mer lämpad att hjälpa dig. Så hör gärna av dig till henne.

Hoppas allt löser sig!

Kram, Louise