SVAR
Hej A!
Åh, det är så svårt att säga nej till kompisar! Man vill vara schysst och ställa upp, man vill inte göra någon besviken eller sårad, man vill inte att folk skall bli arga och missnöjda med en.
Och i grund och botten är väl det en bra inställning,att vara vänlig och tillmötesgående mot alla,att behandla andra som man själv vill bli behandlad.
Men som du säger går det lite för långt när man inte alls kan styra över det man själv gör, utan det blir andra som får bestämma och sätta upp villkoren.
Jag tänker att förutsättningen för att man i längden skall kunna/orka vara osjälvisk och behandla andra väl, är att man också själv blir respekterad av andra och av sig själv. Annars finns det risk att man antingen blir tyst, passiv och kanske bitter, eller slutligen exploderar av frustration, och då kanske det går ut över helt andra personer och gör förhållandet till dem komplicerat.
Naturligtvis är det extra knepigt när man varit mobbad och kännt sig utanför, man kan vara rädd att hamna i den situationen igen om man inte "ställer upp" och gör som de andra vill
.
Min undran är om du vid något tillfälle kan söka dig lite till något annat sammanhang, en förening eller en grupp ungdomar där du inte har fått den där "snälla" rollen, och där försöka vara lite "kaxigare"och säga/göra mer som du själv vill. Kanske går det bättre än tror!!
Om det känns väldigt osäkert kan du först träna framför spegeln några gånger, liksom spela rollspel med dig själv, där du kan prova olika sätt att vara på.....
Försök att hela tiden komma ihåg att du är lika viktig som alla andra, och att dina åsikter och sätt att tänka och vara på, är värda att respekteras.
Sköt om dig och lycka till!
Karin