Hej! Jag har alltid varit en väldigt matglad person men har under hela min uppväxt hatat min kropp och tyckt att jag har varit tjock. När jag börja sexan så bestämde jag mig för att börja banta, jag åt knappt någonting alls i skolan, men hemma gick det inte att stå emot. Så det slutade med att det gick i perioder, att ibland åt jag knappt någonting alls och ibland så åt jag ganska normalt, men jag åt alltid så lite som det bara gick i skolan. I vintras (runt jul) så började jag stoppa fingrarna i halsen. Jag tänkte att det var ju ett jätte bra sätt att gå ner i vikt på. Så nu har jag otrolig ångest varje gång jag äter, ständig huvudvärk, svårt att koncentrera mig, ständigt hungrig och så är jag alltid svim-färdig(det har jag dock haft problem med tidigare också, men det har blivit värre nu). Jag har alltid ångest när vi ska ha idrottslektioner men vågar inte prata med idrottsläraren trots att han är en av de två bästa lärarna på hela skolan och också en av de två som jag känner att jag skulle kunna prata med om saker. Jag har också alltid ångest efter lunchen i skolan eftersom jag absolut inte vill gå in på skolan toalett och spy. Så jag sitter i klassrummet och bara tänker på hur mycket jag kommer växa av det jag åt till lunch. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

---

SVAR

Hej!

Du behöver lyssna på den röst jag hör att du har. Den röst som faktiskt funderar på att berätta för din lärare så att han kan hjälpa dig vidare till hjälp. Det här är en ätstörning och du kommer behöva hjälp för att ta dig ur den. Plocka fram det där modet jag hör att du har och prata med din lärare. Vänta inte! Det är verkligen inte meningen att du ska må så som du gör nu. Läs mer om stöd och vård på abkontakt.se

All värme och styrka på vägen!

Stor kram, Catherine