Hej är en tjej på snart 16 år. Jag har ett problem som jag påverkas av hela tiden, och det är att jag helt enkelt hatar mitt liv. Ibland känner jag dessutom att jag hatar mig själv. Jag är riktigt duktig i skolan har bra betyg är dessutom duktigast i klassen får alltid bästa resultatet på alla prov. Har alltid tänkt kämpa i skolan för att kunna få en bra utbildning och sedan ett bra jobb för att kunna leva som jag själv vill. Jag är alltid rädd att något ska hända mig eftersom att jag vet att mina föräldrar aldrig kommer att skydda mig. Har alltid känt mig ensam fastän jag har rätt så stor familj, många vänner och kusiner. Men hatar min familj och alla mina släktingar eftersom att dem alltid har hatat mig. Alla mina släktingar tycker att mina syskon är bättre än mig på alla sätt. Blir riktigt avundsjuk när jag ser kärleken som alla ger till mina syskon och hatet som dem ger till mig. Mina föräldrar tycker likadant dem jämför mig alltid med mina syskon. Jag har en storasyster som är två år äldre än mig, en lillasyster som är två år yngre och en lillebror som är nästan 10 yngre än mig. Det ända mina föräldrar är ute efter är att dem ska ha makt över mig, ibland så tänker jag att det är nog bara för att dem är födda och uppvuxna i ett ett annat land och har andra traditioner och har en helt annan kultur men dem har bott här i mer än 25 år. Dem är dessutom inte så religiösa skiter i deras traditioner eftersom att dem kom hit när dem var i tonårs åldern. Men varför är det just jag dem måste hata eller det är just mig dem vill styra över, varför inte en av mina syskon???? Dem undrar aldrig vad som har hänt eller varför jag är sur, ledsen eller varför jag alltid sitter helt ensam i mitt rum, men om en av mina syskon är ledsna,sura osv så blir dem oroliga och frågar vad som har hänt. Har alltid tyckt att det är bättre om jag dör. Jag har dessutom funderat på att ta självmord, men det är alltid något som hindrar mig. Har alltid tänkt att jag får ha tålamod tills jag blir 18 år gammal, men jag kommer ändå inte få bestämma över mig själv då. Och jag vill absolut inte blanda in någon som tex polis eller sos.

---

SVAR

Hej!

Du är väldigt duktig som kämpar hårt i skolan och vill skaffa dig ett bra liv! Men kom ihåg att du lever just nu också. Man ska inte behöva må så dåligt som du beskriver. Det finns jättebra hjälp att få. Pratar man med kuratorer på skolan tillexempel så måste dem anmäla till sos om dem blir oroliga för att någon skulle kunna göra dig illa. Om du tillexempel skulle fundera på att ta livet av dig. På nätet kan man prata med anonymt men någon om man vill. Jag har tillexemel en msn som man kan adda om man vill prata! (kenny.johansson@fryshuset.se).

Man kan också prata med en präst om man vill ha absolut tystnadsplikt.

Ibland bråkar man med sin familj och sina nära och kära. Det är inte lätt alltid. Det finns kuratorer som kan hjälpa till med detta. Där man kan få prata med familjen tillsammmans med någon annan kurator. som då kan hjälpa till i samtalet så man kan prata med varandra utan att bråka och skrika.

Adda gärna mig på msn om du vill prata lite:)

/Kenny