Hej, jag har en kort fråga där svaret kanske kommer vara längre.. Vilken religion följer du och varför följer du den? sen min följd fråga till detta är, hur kan du veta att just den religionen är den rätta?

---

SVAR

Hej K!

Först vill jag säga att jag inte tycker religion, och frågor om meningen med livet och tillvaron, går att kategorisera som psykiska problem. Men det finns inga andra kategorier att välja på här på ungdomar.se, och utan kategori kan jag inte svara dig......:-)

Sedan kan jag hålla med om att svaret kommer att bli längre....

Men eftersom du använder ordet "du" i din fråga blir det lite enklare. Då kan jag svara på hur jag själv tror och tänker och behöver inte göra anspråk att andra skall tänka likadant. Det finns nämligen lika många svar på din fråga som det finns människor på jorden, skulle jag tro.

Själv är jag kristen, jag tillhör den evangeliskt-lutherska svenska kyrkan där jag blev döpt som barn, och som jag har varit i medlem sedan jag föddes. (På den tiden föddes man in som medlem i Svenska kyrkan, idag är dopet medlemsgrundande).

Jag har "nosat" lite på andra religioner och kommit fram till att det för oss allihop i grund och botten handlar om att försöka förstå om det finns någon "högre mening" i tillvaron. Vår förre ärkebiskop KG Hammar uttryckte tanken väldigt väl i titeln på en av sina böcker: "Jag har inte sanningen. Jag söker den".
Så tror jag att alla "religiösa" människor är sanningssökande människor, i den bemärkelsen att vi längtar efter och söker en högre makt eller mening i våra liv. Olika religioner har olika teorier och förklaringsmodeller, utformade och påverkade av den kultur vi lever i och som format vårt samhälle under alla år.

Jag är uppvuxen med det kristna symbolspråket, det är ett språk jag förstår och som, för mig, väl beskriver den upplevelse av ett högre väsen (Gud) som jag tycker mig ana och uppleva i vår tillvaro.
Det kristna budskapet och den kristna traditionen handlar i grund och botten om en kärleksfull och förlåtande Gud, som längtar efter att få vara i relation med de människor han (hon/hen) skapat, och bilden av hur denna (i och för sig allsmäktiga) Gud i sin längtan efter gemenskap med oss människor går så långt att hen själv blir människa, och går med på att leva under våra mänskliga villkor, och till och med accepterar att låta sig avrättas under extremt kränkande förhållanden, för att vi skall förstå just HUR mycket hen älskar oss och längtar efter oss, tycker jag är väldigt stark och blir väldigt tydlig för mig. Det berör mig starkt, och beskriver min upplevelse och längtan på ett för mig adekvat sätt.

Jag har inga som helst anspråk på att denna beskrivning skall passa lika väl in på andras upplevelse/längtan, utan säger bara att för mig själv (och miljontals andra kristna) blir den här bilden meningsfull och användbar. Därför kan jag som du förstår inte heller med säkerhet påstå att just den kristna religionen är den (enda) rätta. Den är rätt för mig, men om den är rätt för dig eller någon annan kan bara du/ personen själv svara på.

Enligt min mening finns det alltså inga "rätta religioner", bara religioner som är mer eller mindre användbara för olika människor.
Därav följer också att "religioner" som fenomen kan användas på alla möjliga sätt, men att det då handlar mer om hur den enskilda människan/gruppen av människor använder sig av sin religion. Religion kan användas som förevändning för både det ena och det andra,stora och uppoffrande humanitära insatser för att hjälpa andra människor, eller krig och förtryck, och oavsett vad vi tror på, eller vilken religion vi säger oss följa bär vi själva ansvaret för vad som blir konsekvenserna av vår övertygelse. Men religionen kan vara en hjälp för oss att tänka, att orka, att förstå och hoppas, medan vi försöker göra så gott vi bara kan av det liv vi fått oss tilldelat här på jorden.

Allt gott!
Karin