Hej.. Känner att när jag gick i mallanstadiet så hade jag två bästa kompisar jag alltid visste fanns vi min sida och också många andra kompisar. Nu när jag har börjat högstadiet så har vi kommit i olika klasser (de två i en och jag i en annan). På våran skola är det rätt så svårt att byta klass och eftersom jag har kompisar i min nuvarande klass så skulle det aldrig gå. Jag har en annan "bästa" kompis som är ett år yngre än mig, men nu har vi två börjat bråka. Det började med att när vi är och mina andra två gamla bästisar är med eller andra kompisar så blir det lätt att jag tänker att jag har min "nuvarande" "bästis" (hon som är yngre än mig)kvar och tar henne lite förgivet. Och det är nog bara för att jag känner att jag håller på att tappa mina andra bästisar… Men nu tycker jag att min "bästis" (hon som är yngre) har överdrivit lite för nu så nyligen gjorde jag så igen att jag tog henne förgivet på en fest vi var på: För nu så vill hon inte ens prata med mig mer eller veta av mig även fast jag saft förlåt… Så nu så tappar jag alla mina bästisar och jag känner att en bästis måste man ha som man kan prata med om allt, för om man bara är vänner kan det vara svårare att veta vem/vilka man kan lita på. Plus att på detta så har jag det rätt så jobbigt hemma. Min familj bråkar alltid om allt. (därför kan jag behöva en bästis). Vi bråkar om allt möjligt, så jag är glad att om vi är sams en helg när alla är hemma så är det otroligt! Min bror går till en psykolog för att han inte har några vänner eller rättare sagt har inte haft några när han gick i skolan. Han blev inte riktigt mobbad, men nått i den stilen. Så nu så har han gått ut skolan och allt han gör är att sitta på sitt rum för han vågar inte ringa om jobb och grejer m,m… och det gör att mamma måste lägga ner mycket energi på det och då bråkas det om detta också… Så jag skulle behöva hjälp med hur jag ska göra med livet och hur jag och min kompis ska bli sams igen, eftersom hon inte ens vill prata med mig…. (vågar inte heller säga nått om hur jag känner med kompisar och så till mamma eller pappa eftersom de har min storebror att "ta hand om")

---

SVAR

Hej!

Ibland kan det vara så att man bråkar med sina kompisar. Det gör man oftast för att man bryr sig om varandra. Och ibland kan det behövas lite tid, sen kan man glömma det och gå vidare. Men för att man ska kunna göra det måste någon ta stegeg. Du har redan sagt förlåt med kanske måste du ge henne lite tid innan du kan förvänta dig att hon kan ta emot det.
Du säger att du hamnat i en annan klass än dina bästisas och det behöver inte vara dåligt bara. Ni är ju vänner fortfarande och kan umgås på raster och efter skolan som komisar gör, På lektionerna ska man ju ändå jobba;)
Men sen blir det ju ett tillfälle att träffa nya och ännu fler kompisar i en annan klass! Så det finns bra saker också:) Men fungerar det inte alls så får man berätta för lärare och föräldrarna så dem kan hjälpa dig.
Ja förstår hur du menar med att du inte vill ta tid av dina föräldrar för dem tar hand om din bror mycket. Men jag tror ändå att du måste vara ärlig och säga som det är, om du behöver deras hjälp ibland. Dem kanske bara tror att du klarar dig själv utan deras hjälp för att det ser ut så. Om du säger ifrån och visar dem så kommer dem säker förstå och hjälpa dig.
Om du vill prata mer med mig om allt så har jag en MSN: kenny.johansson@fryshuset.se

Ta hand om dig
/Kenny