Kan man gå till sin skolkurator utan problem?? Jag under en tid nu funderat på att gå till kuratorn, men jag har inget riktigt problem egentligen. Jag är väldigt stressad i skolan och finner ingen mening med livet, jag saknar fritid och jag saknar självförtroende. Jag ogillar min kropp så mycket att jag inte vågar åka och bada med klassen, jag kan inte ha de kläder jag vill om de inte döljer min mage, även om de är rätt storlek. Inget får synas! På kvällarna funderar jag alltid på om jag lider av något, det känns som att något är fel med mig. Jag har många vänner och stöttande familj men bag känner mig inte riktigt älskad av någon, känner mig bara i vägen. Vad säger kuratorn när man kommer dit? Vad får de berätta för föräldrarna? Jag är rädd att hon ska säga något till mina föräldrar, tänk om hon tror att jag vill ta livet av mig, även fast jag inte vill? Måste man ha ett riktigt problem eller kan man bara vara ledsen, är mina "problem" för små för att gå dit??

---

SVAR

Hej!

Intressant att du börjar berätta att du inte har några problem, sedan rabblar du upp det ena efter det andra. Är det att förneka och blunda för dom? Så länge man har svårt att leva vardagen av olika saker och anledningar så är det ju ett problem. Ett problem går inte att sätta ett värde på eller rangordna upp i en lista. Man ska aldrig jämföra andras problem, du har rätt att känna att du mår bra och lever ett bra liv. Så länge du inte tycker det så är det ju ett problem.

Du berättar bland annat att du har väldigt låg självkänsla, vilket betyder alltså att du inte värdesätter dig själv så mycket. Detta kan du absolut få hjälp med hos kuratorn, så självklart ska du ge kuratorn en chans. Du berättar att du inte har någon fritidssysselsättning och detta är ju också ett problem, eftersom aktiviteter efter skolan gör att man känner mening med livet och att det är roligt. Så där kan du absolut få hjälp med, men hur mycket har du testat gällande fritiden? Har du testat någon sport eller klubb, förening där man träffar mycket folk i samma ålder? Du berättar att du har vänner, kan inte ni tillsammans testa olika fritidsgrejer att göra?

Du har väldigt mycket fokus på att du ogillar din kropp och utseende och detta är ett bra exempel på hur det är att ha låg självkänsla. Det finns bra självhjälpsböcker för självkänsla som du kan testa att läsa, bland annat av Mia Törnblom.

Sen frågar du vad en kurator får föra vidare till föräldrarna. Tystnadsplikten gäller allt du säger till kuratorn, med några få undantag. Gäller det fara för ditt eller andras liv så måste kuratorn föra dina problem vidare till berörda vuxna. Så din kurator får alltså inte säga till någon annan om vad ni pratar om på samtalen. Kuratorn kan däremot fråga dig om du vill att den ska meddela föräldrarna om olika saker, men då måste du godkänna detta innan.