Hej jag har haft detta problemet ganska länge. Sedan jag började högstadiet skulle jag kunna säga. Det var mycket värre för ett par år sedan då jag kunde bli så stressad, få sådan panik över så små saker så att jag helt bröt ihop. Jag började gråta, hyperventilera, dra mig själv i håret och smått skaka. Detta kunde hända över sådan små saker som om våran familj skulle gå någonstans och jag höll oss tillbaka lite. När folk kramar om mig och säger att jag är vacker för att jag har varit ledsen blir det mycket värre. Det känns inte som att jag förtjänar det. Sedan åttan så har jag blivit mer och mer osäker på mitt utseende, precis som en vanlig tonårig tjej. Jag försökte att gå ner i vikt genom att skippa måltider. Nu äter jag mer normalt och skippar inte lika mycket. Gör jag det så är det för att jag har orolig mage och mår illa så fort jag äter. Jag har bra tabletter till magen som jag tar när det behövs. Men nu börjar jag känna att jag är lite för överkänslig. Jag gråter ofta och ibland så känner jag att jag inte har kontroll över min kropp. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig lite smått deprimerad över små saker som mitt utseende, hur jag beter mig. Jag känner att jag behöver hjälp nu. Det börjar att bli för mycket och jobbigt nu. Jag är rädd för att detta kommer att hända mitt i skolan, på stan eller hos en kompis. Jag vill inte att någon ska se mig gråta och tycka synd om mig. Vad ska jag göra? Tack för svar i förhand:)

---

SVAR

Hej på dig
Det låter som det du upplevt är panikångest och det förstår jag är en extremt jobbig upplevelse för dig. Du verkar bära på extremt mycket stress relaterat till mat och osäkerhet kring ditt utseende på det. Det måste vara väldigt tufft, men vet du, ännu tuffare är du själv som säger att du behöver hjälp och vågar be om den. Det är så otroligt starkt och ett steg åt helt rätt riktning. Hjälp kan komma i många olika former, till exempel kanske det finns en kurator på din skola som kan hjälpa dig i form av samtal. Annars finns även (nu tänker jag specifikt på problemen med maten som du beskriver) olika KBT-terapeuter som specialiserar sig på ätstörningar, stora som små. Om man vill ha hjälp från terapeuter som hjälper en bearbeta sin panikångest kan du gå till sjuksyster på skolan eller prata med en kurator eller barnmorska på Ungdomsmottagningen (gratis!) så hjälper dom dig vidare därifrån. Jag hoppas verkligen du börjar må bättre snart!