Hej, jag vill veta vilket som är de bästa sättet att ta självmord på. Jag känner att jag vill göra de när de inte finns någon anledning till att jag ska leva, jag är inte älskad av min familj, det ända jag får höra varje dag är att jag jämt gör fel, får skulden för allt jag gör, jag försöker göra något bra men det blir ändå till hat. Ibland är det som att jag inte finns för dom så jag har svårt att tro att dom skulle de minsta lilla ledsen om jag försvann en dag. Det kanske är så att jag är ett problem barn som dom påstår hela tiden. Jag orkar inte med det här nå mer, jag har fått nog och vill försvinna för evigt. Jag är trött på att somna i tårar varje natt och vakna upp med en klump i magen, de skulle vara skönt att slippa vakna mer. Skulle bli tacksam för ett svar om hur jag ska försvinna på bästa sätt, tack på förhand.

---

SVAR

Hej!

Det gör mig djupt berörd att du har dessa tankar och att du känner såhär. Att tro och känna att alla hatar en är ganska vanligt, men det är mer ovanligt att det faktiskt är sant att de hatar en. Det är inte alltid lätt att uttrycka sig i ord eller visa i kroppsspråk att man faktiskt gillar en person, vi människor hittar tyvärr oftare fel på personer än uppmärksammar de positiva sakerna hos en person. Jag tror nog att din familj älskar dig innerst inne, men de har svårt att uttrycka det i praktiken och istället lättare ser "felen". Detta är också en reaktion på att de själva inte vill se sina egna misstag och fel som familjen gör och lägger över problemet till dig istället. Jag är övertygad om att det inte alls stämmer om att du skulle vara skyldig till alla dom problem familjen säger.

Dina tankar är mycket allvarliga och det är aldrig någon lösning på problemen att ta sitt liv. Det är ett oerhört misslyckande att gå den vägen och vi alla har ett värde, vi alla har en betydelse till att vi finns i detta samhälle. Jag förstår att du inte ser det, men jag kan lova dig att folk i din närhet gör det, men att man aldrig pratar om sånt.

Jag var 15 år, precis dom du när jag hade självmordstankar och innerst inne visste jag att det inte var någon lösning, men jag var så insnöad i mina egna tankar att jag inte ens såg hur fel och egoistiskt det var. Du måste så snabbt som möjligt vända dig till någon vuxen i din närhet för att förklara dina tankar. Du kan skriva ett brev/mail om du inte vågar säga det direkt öga mot öga.

Att ha dessa tankar inom sig är en oerhört stor börda och förvärrar bara hela situationen. Mitt tips är också att försöka göra dom sakerna som du tycker är skoj och som får dig att må bra. Ett bra sätt kan också vara att skriva ett brev till din familj och förklara hur illa dom gör dig med dessa kommentarer och beteende. Det är ytterst sällan man ser sitt eget beteende och sällan man faktiskt menar det man säger i dessa situationer.

Du berättar ingenting om hur skolan är eller om du har någon vän att umgås med. Men har du en vän så tycker jag du ska göra roliga saker med den så att du känner lite meningsfullhet i din vardag. Jag tycker även du ska vända dig till din skolkurator för att kunna ventilera de tankar du har och faktiskt analysera din familjs beteende genom kuratorn. Du är 15 år och har hela livet på dig att få det bättre, det är alltid värt att kämpa och känner man att man gjort allt så är det bara att man faktiskt är insnöad på ett o samma mönster. För det finns enormt många olika lösningar på detta utan att behöva ta sitt liv. Du kan även ringa BRIS om du känner att du behöver ventilera mer av dina tankar och dom kan du maila eller ringa 116 111. Du kan även vända dig till Ungdomsmottagningen i din ort för att börja i regelbunden samtal med någon vuxen där.

Din fråga svaras inte på eftersom vi på Ungdomar aldrig uppmanar, triggar eller tipsar någon till självmord.