Tystnadsplikten gäller ju allt som sägs om det inte handlar om fara för ditt eller andras liv, precis som du säger. Allt annat ska ju ske i samråd och samtycke med dig om vad som ska sägas och om något ens ska sägas till andra. Det är ju väldigt svårt att genom att inte ens veta vad det är du funderar på som du vill ta upp med kuratorn svara mer än såhär på din fråga. Mycket handlar ju om moral dvs vad bör andra än kuratorn få veta av vad som sägs mellan er. Att det i många fall bara blir bättre om fler vuxna får veta, så de kan ge rätt stöd och förståelse över situationen. Det gäller ju samma regler för en präst.
Det är ju ingen som kan tvinga dig till att berätta saker för kuratorn som du inte vill. Allt handlar ju att er relation ska vara så naturlig och trygg som möjligt och du ska känna förtroende för kuratorn. Men grunden för att få saker bättre är att vilja berätta, viljan till att bli fri ifrån problemen och viljan till att kuratorn ska hjälpa dig.