SVAR
Hej!
Nej, jag tänker inte säga att du skall skaffa dig andra vänner. Jag håller faktiskt med om att din syster och din så kallade "bästis" beter sig dåligt mot dig.
Samtidigt tänker jag att det är VÄLDIGT svårt att dela bästis med sin syster. Det är vanligt (och helt normalt) att syskon, åtminstone någon gång ibland, blir avundsjuka på varandra och upplever att de konkurrerar om samma saker/personer. Vilket man ju faktiskt gör!!
Man har samma föräldrar, syskon, far- och morföräldrar, samma hem, kanske till och med samma husdjur, och det är inte alltid två människor tycker likadant, även om de är syskon. Då tycker du en sak och din syster en annan. Och vem har rätt? Vem har fel??
Alla människor vill vara viktiga för någon annan, kanske "viktigast", "bästis", och ibland får man för sig att inte två kan vara "viktigast" samtidigt. Kanske är det vad som hänt med din syster och er bästis?? Jag tror att det är fel att tänka så, för jag tror att flera personer kan vara "viktigast" (tex tror jag att en mamma tycker att alla hennes barn är "viktigast") men ibland tappar vi bort det eller får för oss något annat. Och då beter vi oss lite avigt och fel.
Det låter som om din syster kan vara rädd att du skall vara "viktigare" för er bästis än vad hon är, att ni konkurrerar lite om bästisen. Och då kan det bli så här tokigt.
Jag blir lite oroad av att du bekymrar dig över din vikt och ditt utseende så mycket, och att du äter mindre och drar dig undan från andra kompisar. Kan du försöka prata med någon vuxen? Skolsköterskan eller kuratorn, om du inte vill prata med någon förälder, om att du börjar må dåligt och inte orkar med det här.
Du har ju flera bra saker i livet som verkar viktiga och glädjande, pojkvän, katter, dansgrupp, en bästis. Kanske behöver du mest av allt hjälp att kunna glädjas åt det som finns kvar och är bra.
Sedan är det naturligtvis alltid en sorg när man "förlorar" en vän, oavsett om det sker genom att vännen flyttar långt bort eller att vännen väljer att vara mer med någon annan i stället. Sorg är sorgligt, men en del av livet, och det går att komma igenom den och må bra igen efteråt.
Allt gott till dig! Sköt om dig!
Karin