user-image
Okänd
Annat

Tja ! Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig men försöker.. Jag sitter på ett familjehem och är 12 år. Jag är uppvuxen i en småstad där jag känner alla och har alla mina kompisar. Mest bara 4 kompisar. Två av dom är halv syskon. Och det är ganska komplicerat alltihop. Min pappa har varit i domstolen flera gånger och anklagad för misshandel. Som han också gjort, jag såg det. Och min mamma ansöker om ett behandlingshem. Och alla mina kompisar sitter i ungefär samma situation och jag träffar hellre dom än mina föräldrar. Och nu när jag är 10 mil ifrån dom och får inte ens träffa dom. Så orkar jag ingenting. Och nu har jag börjat tänka på självmord, igen. Och att rymma härifrån, tillbaka till alkohol, tobak, kompisarna. Inget fel på föräldrarna eller så. Men jag vill bara tillbaka ! Men får inte ens träffa dom. Jag mår dåligt, och vill helst bara sova eller vila hela dagen. Allt känns bara meningslöst utan mina blods syskon. Och jag vill bara bort härifrån. Dom har så många regler här så jag orkar inte bo här överhuvudtaget iallafall ! Dom har bara tagit min frihet och trampat ner den. Och saknar spriten jätte mycket. Spriten är mer än mina föräldrar. Vill knappt ha kontakt med mina föräldrar ens. Jag har räddat livet på morsan, jag blev utsatt för övergrepp också, sett pappa slå folk och han var alkoholiserad ett tag, han gav mig alkohol, min mamman visade mig hur man fixar en joint. Asså, helt sinnessjukt ! Och jag vill röka på någon gång ! Vill bråka med snuten, vill punda, vill allt som man inte ska.. Vad ska jag göra ? Vad ska jag säga till socialen ? Ska jag rymma, för jag orkar inte mer här längre ! Och vill du snacka mer med mig, så är min Skype : somenmoovie SNÄLLA HJÄLP ! :'(


SVAR

Hej!

Tack för att du skriver till mig, utifrån det du skriver låter det som om du har haft det och har det riktigt tufft och jobbigt!

Jag tycker det låter som om du behöver hjälp och stöd för att orka med din situation, jag pratar gärna med dig på skype. Har lagt till dig så det är bara att höra av dig när du känner för att snacka.

Det kan också vara bra att försöka prata med någon vuxen i din omgivning, finns det någon som du har förtroende för? Kanske skolkuratorn, eller någon på ungdomsmottagningen!

Ta hand om dig och vi ses på skype.

Varma Hälsningar

Amanda Andersson

Visningar : 428