Så fort dom öppnar närmaste ungdomsmottagning går du dit och berättar vad du varit med och hur du mår!!! Skulle det inte finnas någon i närheten av dig går du antingen till skolsköterskan eller kuratorn så snabbt som möjligt. Eller så vänder du dig till gynmottagningen/kvinnokliniken på ditt närmaste sjukhus och ber att få tala med deras kurator. Och dessutom tycker jag också att du kan prata med någon som du litar på bland familj eller vänner. Det är JÄTTEVIKTIGT att du inte går omkring med det här alldeles ensam eftersom det sliter fruktansvärt hårt på ditt psyke. Även om t ex en kompis kanske inte kan ge dig något bra råd, så är det psykologiskt bra för dig att bara få berätta för någon som lyssnar (och inte berättar det vidare utan din tillåtelse). Vänta inte längre…