Jag tillhör dom människor som både tror och vet genom min erfarenhet att det är ytterst få fall där det är för sent att göra något åt en jobbig livssituation. Och att det skulle vara för sent gäller aldrig unga människor. Som ung är man beroende av andra vuxna, tex lärare och föräl...
Den här typen av känslor som du går och bär på tycker jag att du skulle söka hjälp för att reda ut. Jag skulle inte vilja säga att man ser självmord, eller självmordstankar som en stor synd i vårt samhälle idag. Visst finns det olika grupperingar som kan tycka så, men främst är det m...
För att få reda på om det finns något behandlingshem så förslår jag att du vänder dig till psykiatrin. Det finns massor med behandlingshem, men dom har olika profil när det gäller vilka diagnoser, och åldersgrupper dom tar emot. Det bästa vore om din vän och du gemensamt kunde diskutera...
Det finns alltid en risk när vänner blir dom som hjälper och stöttar när man mår så dåligt som du tydligen gör. Och den risken består i att vännerna nöts ut och till slut inte orkar längre, och det är förmodligen det som håller på att hända med dina vänner. Det är självklart jä...
Jag tror precis som du att du behöver hjälp. Det verkar som om du under många år nu har blivit utsatt för stora påfrestningar i och med alla dödsfall som skett runt omkring dig. Och sedan har du dessutom dina tankar och funderingar kring dina biologiska föräldrar som du också skulle behöv...
Tyvärr är det allför många unga idag som känner som du och som ser döden som enda utvägen ur sitt helvete. Jag kan inte här svara på varför du känner dig så misslyckad, eller varför du mår så dåligt. För att kunna svara på det skulle du och jag behöva sitta ner och prata med varan...
Du är inte ond på något sätt och du har inte förlorat din förmåga att känna empati, men den ligger liksom i dvala för tillfället. Alla människor har i princip en förmåga att känna empati och känslor, vi föds sådana. Men det är mycket som kan gå fel på vägen och trassla till det ...
Jag vet inte vad det är som du är rädd för när det gäller att prata med någon om hur du mår. Tror du att dom kommer tycka du är knäpp, eller är du rädd för att dom inte ska förstå, eller ta dig på allvar, eller vad är det som skrämmer dig? Ibland kan det kännas svårt att prata me...
Jag tror du förstår att jag varken vill eller kan ge dig tips på hur du tar livet av dig själv. Istället hoppas jag att ditt brev hit är ett rop på hjälp och att jag skall kunna få dig att tro på att det finns hjälp att få när man mår som du. Jag vet ju inte så mycket om dig, men att ...
I ditt läge kan det vara bra att lite jobba på två fronter för att lättare bryta de negativa tankebanorna. Och då tänkte jag att du för det första skulle gå till närmaste ungdomsmottagning för att få någon att prata igenom din situation med, sen vet man aldrig om det blir någon där e...
Mitt råd till dig är att du ska sätta dig ned i lugn och ro med papper och penna (eller datorn för den delen), för att göra upp två listor; en negativ med ”allt” som gör dig ledsen.., och en positiv med det ”lilla” som INTE gör dig ledsen. Var noga med att få med allt! Har jag för...
Det första jag vill säga dig, är att du är den som tveklöst har det värst. Din mammas oro eller vad det nu kan vara för dig är ingenting i jämförelse..!!! Okay?! Då har vi rett ut den saken. Så går vi vidare. Det näst viktigaste som jag ser det i ditt mail, är att du uppfattar dig sj...