Jag har funderat på att göra slut med min kille. Vi har känt varandra i ett år men varit tillsammans i tre månader. Men vet inte hur jag ska göra. Vi går på samma gymnasieskola. Har samma vänner (vissa). Jag känner mig inte kär längre och saknar honom knappt. Jag vet inte varför jag stannar, kanske för det är tryggt. Bekvämt. Men tror inte han är rätt för mig, och att jag inte är rätt för honom. Jag tror att han innerst inne tror det med. Han säger jag älskar dig till mig om och om igen, jag svarar jag älskar dig med men orden känns tomma. Vet inte vad jag ska göra. Vet att det är taskigt att hålla honom kvar, men jag är rädd att begå fel val om vi går skilda vägar. (Egentligen kommer det inte bli skilda vägar eftersom vi går på samma skola). Men ja. Ugh. Dessutom är han och jag fett olika. Verkligen totalt. Vi har typ inget gemensamt. Mer än att vi sköter skolan. (Olika musiksmak, totalt olika politiska åsikter, hobbys, personlighetsdrag osv). Har inte sagt något till mina vänner eftersom jag är osäker på mina känslor. Men vet verkligen inte hur jag ska göra. När vet man att det är dags att göra slut? Att det inte är rätt? Hur har ni hanterat liknande situationer? Och hur tänker ni kring det jag skrev? Tacksam för alla svar jag kan få!
Om du är osäker kanske du helt enkelt behöver fundera lite mer på vad du verkligen känner? Kanske behöver du ge förhållandet lite mer tid. Har hört att det finns många som gör slut när den här "nykära" atmosfären försvinner, men att den försvinner betyder ju snarare att man blivit mer trygga med varandra. Och att ni är olika behöver ju inte vara en nackdel. Men svårt att säga hur du ska göra.. vet du dock bestämt att du inte alls känner dig kär och inte kommer få tillbaka några känslor, så ska du ju inte låta det faktum att ni går i samma skola hindra dig från att göra slut. Hoppas det löser sig 🙂
förklara för honom att känslorna har försvunnit men att du kanske gärna är kompis? kan ju alltid bli ihop igen om känslor kommer tillbaka
Det låter som att det är klokt att göra slut. Berätta om det du har berättat här och säg att du inte har några känslor kvar, att du vill gå vidare.
Jag kan förstå att du känner som du gär iom att ni går i samma skola och allt men sådant ska inte vara ett problem.
iiniletrot:
Jag har funderat på att göra slut med min kille. Vi har känt varandra i ett år men varit tillsammans i tre månader. Men vet inte hur jag ska göra. Vi går på samma gymnasieskola. Har samma vänner (vissa). Jag känner mig inte kär längre och saknar honom knappt. Jag vet inte varför jag stannar, kanske för det är tryggt. Bekvämt. Men tror inte han är rätt för mig, och att jag inte är rätt för honom. Jag tror att han innerst inne tror det med. Han säger jag älskar dig till mig om och om igen, jag svarar jag älskar dig med men orden känns tomma. Vet inte vad jag ska göra. Vet att det är taskigt att hålla honom kvar, men jag är rädd att begå fel val om vi går skilda vägar. (Egentligen kommer det inte bli skilda vägar eftersom vi går på samma skola). Men ja. Ugh. Dessutom är han och jag fett olika. Verkligen totalt. Vi har typ inget gemensamt. Mer än att vi sköter skolan. (Olika musiksmak, totalt olika politiska åsikter, hobbys, personlighetsdrag osv). Har inte sagt något till mina vänner eftersom jag är osäker på mina känslor. Men vet verkligen inte hur jag ska göra. När vet man att det är dags att göra slut? Att det inte är rätt? Hur har ni hanterat liknande situationer? Och hur tänker ni kring det jag skrev? Tacksam för alla svar jag kan få!
Kände exakt samma sak, jag tog modet och gjorde slut och det var det bästa valet jag gjort på länge
Baralillaemmi:
Kände exakt samma sak, jag tog modet och gjorde slut och det var det bästa valet jag gjort på länge
Skönt att höra!
Nej, för mig gick tiden, en månad efter jag skrev inlägget gjorde han faktiskt slut. Jag lät tiden gå och hoppades att allt skulle bli bättre. Men det blev det inte, tror jag. Ändå stannade jag kvar. Det är så komplicerat, för det känns som jag "tappat mig själv" lite. Mitt självförtroende har minskat enormt efter förhållandet (hade bra självförtroende innan) och jag vet knappt vad jag vill längre. Ena dagen saknar jag honom, andra dagen hatar jag honom (mycket som hände). Jag vet inte om jag intalat mig själv att jag älskat honom eller om jag faktiskt gjort det på riktigt. Helt ärligt tror jag jag intalat mig själv det. Och därför har jag "tappat mig själv" nu. För jag står här nu utan honom, är med ett kompisgäng jag hamnade i på grund av vårt förhållande. De är snälla absolut, men vet inte om de är mina riktiga vänner. "Lämnade" i princip mina "riktiga" vänner på grund av honom. Aja, det är jätteinvecklat, men tur att du mår bättre nu! Förhoppningsvis gör jag det med snart.