Jag arbetar på Utbildningsradion(UR) i en redaktion som ska göra fortbildande tv-program för idrottslärare. Ett av de ämnen serien ska ta upp är obehag/oro inför idrotten ur ett elevperspektiv. Tanken är att det ska gestaltas i korta små scener, där en historia/händelse ur verkligheten ska berättas med fiktiva bilder. Det handlar alltså inte om dokumentära bilder eller medverkande som ska berätta egna upplevelser inför kameran, utan helt anonyma bilder och en röst som berättar ska förmedla en upplevelse eller känsla. För oss skulle det betyda mycket om du villle dela med dig av din upplevelse eller dina känslor inför idrotten. Det är viktiga berättelser som måste bli lyssnade på.
Om det är någon särskild händelse du vill berätta är det mycket värdefullt för oss om du vill medverka. Hör av dig till lsc@ur.se
Linda har varit i kontakt med oss och fått tillåtelse att lägga ut tråden.
pingpo:
Jag arbetar på Utbildningsradion(UR) i en redaktion som ska göra fortbildande tv-program för idrottslärare. Ett av de ämnen serien ska ta upp är obehag/oro inför idrotten ur ett elevperspektiv. Tanken är att det ska gestaltas i korta små scener, där en historia/händelse ur verkligheten ska berättas med fiktiva bilder. Det handlar alltså inte om dokumentära bilder eller medverkande som ska berätta egna upplevelser inför kameran, utan helt anonyma bilder och en röst som berättar ska förmedla en upplevelse eller känsla. För oss skulle det betyda mycket om du villle dela med dig av din upplevelse eller dina känslor inför idrotten. Det är viktiga berättelser som måste bli lyssnade på.Om det är någon särskild händelse du vill berätta är det mycket värdefullt för oss om du vill medverka. Hör av dig till lsc@ur.se
Har du talat med någon representant från ungdomar.se om detta? Jag tror att trådar utan diskussionsvärde och endast en mail-adress att skicka information till inte brukar uppskattas.
marsvin
att dansa två och två, kille och tjej. varför det nu är nödigt
man fick inte tacka nej och göra annat, och var ofta tvungen att dansa med alla ink. mobbare och såna man kände obehag inför
jag sattes in i en klass där jag inte kände någon och alla kände varandra sen typ 3an så jag var ~sjuk~ på idrottslektionerna utvalda tillfällen i åttan. bäst var det när vi fick nya scheman så man kunde skylla på det
Idrotten var rolig och bra innan flummeriet började.
Nu kan man vara hur jävla dålig som helst på idrott och ändå få högsta betyg.
Sjukt heteronormativt, cirkelträningarna lät typ så här "alla ni stora killar kan bära runt på de här traktordäcken så kan tjejerna städa upp i bollförrådet".
... ja och sen var det ju kul att spela fotboll.
Du som har eller haft en upplevelse av obehag inför idrotten och vill dela med dig av din berättelse, mejla mig på lsc@ur.se