Jag fyller 17 om ett halvår och har de senaste veckorna haft sån fruktansvärd åldersnoja. Dels för att fylla 17 men främst för att sedan fylla 18. Jag vill inte bli vuxen, jag är ett barn och inget annat. Jag har suttit hela dagen men hjärtklappning och känner mig jättenere på grund av det här. Det känns som hela mitt liv har försvunnit. Första gången jag grät över att bli äldre var när jag gick på mellanstadiet, att fylla 15 var ett "helvete", att fylla 16 var något lättare men nu har paniken återvänt. Är det verkligen normalt att ha sån här stor åldersnoja i den här åldern?
jag blev jätteledsen när jag insåg att jag snart var vuxen men jag längtar just nu tills jag är vuxen tänk allt man kan få göra
Att du blir ett år äldre för varje år får du nog acceptera. Eller snarare... DU MÅSTE ACCEPTERA! 
stoner:
Att du blir ett år äldre för varje år får du nog acceptera. Eller snarare... DU MÅSTE ACCEPTERA!
Precis , vi alla kommer dö nångång bättre o inse de tidigare är sent
latvija_zviedrija_pasaule:
Jag fyller 17 om ett halvår och har de senaste veckorna haft sån fruktansvärd åldersnoja. Dels för att fylla 17 men främst för att sedan fylla 18. Jag vill inte bli vuxen, jag är ett barn och inget annat. Jag har suttit hela dagen men hjärtklappning och känner mig jättenere på grund av det här. Det känns som hela mitt liv har försvunnit. Första gången jag grät över att bli äldre var när jag gick på mellanstadiet, att fylla 15 var ett "helvete", att fylla 16 var något lättare men nu har paniken återvänt. Är det verkligen normalt att ha sån här stor åldersnoja i den här åldern?
fyller 20 nästa år
latvija_zviedrija_pasaule:
Jag fyller 17 om ett halvår och har de senaste veckorna haft sån fruktansvärd åldersnoja. Dels för att fylla 17 men främst för att sedan fylla 18. Jag vill inte bli vuxen, jag är ett barn och inget annat. Jag har suttit hela dagen men hjärtklappning och känner mig jättenere på grund av det här. Det känns som hela mitt liv har försvunnit. Första gången jag grät över att bli äldre var när jag gick på mellanstadiet, att fylla 15 var ett "helvete", att fylla 16 var något lättare men nu har paniken återvänt. Är det verkligen normalt att ha sån här stor åldersnoja i den här åldern?
Är 22 år och har också åldersnoja. Jag var djupt deprimerad i en väldigt lång tid från då jag var typ 12,5-17,5 år. Min pappa misshandlade min mamma jämt och det var kaos, samt att jag blev mobbad i skolan och en massa andra jobbiga grejer hände samtidigt.
Kände ju typ som att jag förlorade hela min tonårstid men jag tog mig i kragen då jag var 18 år och drog ut ungdomsgården.
Fick en massa nya vänner vänner, dom var några år yngre typ 14-16 år.. Jag brydde mig inte om det även om det klart kändes att det skiljde sig i mognad betydligt vid en massa tillfällen, så hade vi det jävligt kul..
Fick en del pikar från några människor om detta medans andra bara tyckte att det var kul att vi umgicks.
Man ska skita i vad folk tycker och göra det man tycker är roligt i livet.
Bara för att man fyller 18 år så betyder inte det att man blir vuxen, utan bara har samma rättigheter och skyldigheter som alla andra inom den bestämda ålderskategorin.
Bry dig inte om vad någon tycker för du kan vara lika ung själsligt när du är 18, 25 eller 15 år.
Jag ska eventuellt träffa några vänner från gymnasiet och högstadiet idag. Vi ska dra ut och fika.. Hoppas på fint väder!
Lev ditt liv, umgås med vänner och ha skoj!
