Jag har folk som bryr sig och jag har vänner att prata med, MEN jag har ingen pojkvän och det får mig att känna mig så ensam 🙁
jag vill verkligen ha någon så som visar att jag betyder mycket. jag vet inte varför jag känner så här egentligen för jag borde tänka på annat men kompisar pratar så mycket om sina pojkvänner och hur gulliga de är tillsammans mm, och jag sitter bara hemma och har ingen att vara med, fredagskvällar kan jag inte dela med någon 🙁
Har ni nått tips åt mig så jag kan känna mig bättre, mer behövd och älskad av någon utanför min familj.
Ha det bra , jag kämpar 🙂
Jag tror det i grund och botten handlar om att lära sig att vara ensam och att dessutom kunna njuta av det. Du behöver inte någon annan för att må bra, för du har dig själv, dina vänner och din familj. Sen är det såklart fint när du väl träffar någon, men att må dåligt innan det händer är ju bara jättejobbigt.
Gör en massa kul saker, försök njuta av att vara med dig själv. Umgås med dina vänner. Krama om din familj. Gör allt som du inte hade kunnat göra om du var i ett förhållande. Njut av det, för en dag kommer det nog en pojke till dig, när du minst anar det.
Fingerprints: Du behöver inte någon annan för att må bra
Fingerprints: dina vänner och din familj
wat.
Fingerprints:
Som i boyfriend?
varför inte? på sätt och vis är det ju en relationsform i mängden, i att den uppfyller ett socialt behov, men på andra sätt så är det ju en helt annan grej, i att det uppfyller sociala behov som inte vänner överlag gör för de flesta. visst kan man använda vänner som substitut för en relation grundad på amorös kärlek, men det är sällan jag ser tipset "skit i vänner, du har ju wow" i trådar som handlar om någon som inte har några vänner. det är ju ett substitut på samma sätt. varifrån kommer den här inställningen att kärleksrelationer bara är någon slags onödig bonus i tillvaron som man lika gärna kan klara sig utan?
Leijonsparf:
varför inte? på sätt och vis är det ju en relationsform i mängden, i att den uppfyller ett socialt behov, men på andra sätt så är det ju en helt annan grej, i att det uppfyller sociala behov som inte vänner överlag gör för de flesta. visst kan man använda vänner som substitut för en relation grundad på amorös kärlek, men det är sällan jag ser tipset "skit i vänner, du har ju wow" i trådar som handlar om någon som inte har några vänner. det är ju ett substitut på samma sätt. varifrån kommer den här inställningen att kärleksrelationer bara är någon slags onödig bonus i tillvaron som man lika gärna kan klara sig utan?
Min poäng var att det är onödigt att må dåligt innan man hittat någon och att det är bra att kunna må bra som singel också. Samtidigt som det såklart är fantastiskt att ha någon så ska ju inte vara den viktigaste faktorn för att må bra
1996:
Jag har folk som bryr sig och jag har vänner att prata med, MEN jag har ingen pojkvän och det får mig att känna mig så ensam 🙁jag vill verkligen ha någon så som visar att jag betyder mycket. jag vet inte varför jag känner så här egentligen för jag borde tänka på annat men kompisar pratar så mycket om sina pojkvänner och hur gulliga de är tillsammans mm, och jag sitter bara hemma och har ingen att vara med, fredagskvällar kan jag inte dela med någon 🙁
Har ni nått tips åt mig så jag kan känna mig bättre, mer behövd och älskad av någon utanför min familj.
Ha det bra , jag kämpar 🙂
#relate Har inget svar på vad man ska göra men...
Fingerprints:
Jag tror det i grund och botten handlar om att lära sig att vara ensam och att dessutom kunna njuta av det. Du behöver inte någon annan för att må bra, för du har dig själv, dina vänner och din familj. Sen är det såklart fint när du väl träffar någon, men att må dåligt innan det händer är ju bara jättejobbigt.Gör en massa kul saker, försök njuta av att vara med dig själv. Umgås med dina vänner. Krama om din familj. Gör allt som du inte hade kunnat göra om du var i ett förhållande. Njut av det, för en dag kommer det nog en pojke till dig, när du minst anar det.
Jag håller med det mesta, man måste älska sig själv för att bli älskad av någon annan, men jag tolkar det som så att hon gärna vill ha någon som gillar henne på det där andra sättet, som man inte kan få genom sin familj eller vänner utan av en partner. Har jag rätt?
Finstrumpan:
Jag håller med det mesta, man måste älska sig själv för att bli älskad av någon annan, men jag tolkar det som så att hon gärna vill ha någon som gillar henne på det där andra sättet, som man inte kan få genom sin familj eller vänner utan av en partner. Har jag rätt?
Ja så tolkar jag också. Men tycker fortfarande det låter osunt och jobbigt att må dåligt över det.
Finns tråd för detta redan! Pojkvän behöver du inte finns nog med män som får sina liv förstörda just pga illusioner.
Skaffa kompisar istället, sånt håller! Det andra är bara massa problem och man tappar grepp om verkligheten. Typ som kokainmissbrukare.
1996:
Jag har folk som bryr sig och jag har vänner att prata med, MEN jag har ingen pojkvän och det får mig att känna mig så ensam 🙁jag vill verkligen ha någon så som visar att jag betyder mycket. jag vet inte varför jag känner så här egentligen för jag borde tänka på annat men kompisar pratar så mycket om sina pojkvänner och hur gulliga de är tillsammans mm, och jag sitter bara hemma och har ingen att vara med, fredagskvällar kan jag inte dela med någon 🙁
Har ni nått tips åt mig så jag kan känna mig bättre, mer behövd och älskad av någon utanför min familj.
Ha det bra , jag kämpar 🙂
Fingerprints:
Ja så tolkar jag också. Men tycker fortfarande det låter osunt och jobbigt att må dåligt över det.
Självklart, det är definitivt inget du ska fokusera på! Det kan ju vara lite jobbigt, I feel ya brah, men, iaf jag, hoppas bara på att det kommer dyka upp en fin varelse någon dag. Och då, kan man ju försöka anstränga sig lite för att lära känna honom och så.
Fingerprints:
Min poäng var att det är onödigt att må dåligt innan man hittat någon och att det är bra att kunna må bra som singel också. Samtidigt som det såklart är fantastiskt att ha någon så ska ju inte vara den viktigaste faktorn för att må bra
men är det något som du skulle säga till någon som inte har vänner, och om inte, vad är skillnaden?
Leijonsparf:
men är det något som du skulle säga till någon som inte har vänner, och om inte, vad är skillnaden?
Men då är man ju helt ensam och det är ett annat problem.
Fingerprints:
Men då är man ju helt ensam och det är ett annat problem.
nej, det är en annan aspekt av precis samma problem. vad jag menar är att man inte kan avskriva en aspekt av någon annans sociala liv som överflödig, men inte andra delar. det är inte upp till dig att avgöra vad andra personer mår bra av och vad de klarar sig utan, din uppfattning är ett mycket seglivat hån mot alla de som faktiskt inte mår bra utan den typ av närhet som många får uteslutande genom kärleksrelationer, och som inte har någon motsvarighet bland andra typer av relationer. din inställning att man ska vänja sig vid att inte må bra är dålig och direkt stötande.
Leijonsparf:
nej, det är en annan aspekt av precis samma problem. vad jag menar är att man inte kan avskriva en aspekt av någon annans sociala liv som överflödig, men inte andra delar. det är inte upp till dig att avgöra vad andra personer mår bra av och vad de klarar sig utan, din uppfattning är ett mycket seglivat hån mot alla de som faktiskt inte mår bra utan den typ av närhet som många får uteslutande genom kärleksrelationer, och som inte har någon motsvarighet bland andra typer av relationer. din inställning att man ska vänja sig vid att inte må bra är dålig och direkt stötande.
