Jag förstår inte vad problemet är, killen är en fegis strunta i han då. Gissar på att dina vänner trodde att du skulle bli sårad eller något sånt.

Maymay:
Jag förstår inte vad problemet är, killen är en fegis strunta i han då. Gissar på att dina vänner trodde att du skulle bli sårad eller något sånt.

Men vad är det för vänner som undanhåller sanningen ifrån mig i tron om att jag ska bli sårad? Med tanke på att de visste hur jag kände inför det här hade det väl ändå varit bättre att berätta? Eller? 

Anonymbaraföratt:

Men vad är det för vänner som undanhåller sanningen ifrån mig i tron om att jag ska bli sårad? Med tanke på att de visste hur jag kände inför det här hade det väl ändå varit bättre att berätta? Eller? 

Hur ska jag veta? Hur nära är du dom egentligen?

Anonymbaraföratt:

Men vad är det för vänner som undanhåller sanningen ifrån mig i tron om att jag ska bli sårad? Med tanke på att de visste hur jag kände inför det här hade det väl ändå varit bättre att berätta? Eller? 

Asså det är ju fittigt men samtidigt så ville dom inte såra dig... Men ja asså det skulle bah ha varit bättre att sägs hur det låg till :/ 

Maymay:

Hur ska jag veta? Hur nära är du dom egentligen?

Trodde vi var bästa vänner men så verkar inte fallet just nu :/

Usch mår så dåligt av allt detta fast samtidigt inte? En lättnad nu att jag vet vad som händer men känns ändå dåligt på något sätt. Jag tror jag fattar nu att jag bara var kär i idén av kärleken och inte i honom. Mina vänner har visat sina rätta sidor så de är väl bara att kasta dem. Men hur jävla dåligt känns inte det? Känner mig som världens största idiot just nu.

Anonymbaraföratt:
Usch mår så dåligt av allt detta fast samtidigt inte? En lättnad nu att jag vet vad som händer men känns ändå dåligt på något sätt. Jag tror jag fattar nu att jag bara var kär i idén av kärleken och inte i honom. Mina vänner har visat sina rätta sidor så de är väl bara att kasta dem. Men hur jävla dåligt känns inte det? Känner mig som världens största idiot just nu.

Asså det låter som att du gör en jätte stor grej av ingenting ärligt talat, hur gammal är du? Så en vän får inte göra ett enda misstag?

Jag försöker inte vara elak btw men det känns som att du överdriver.

Anonymbaraföratt:
Usch mår så dåligt av allt detta fast samtidigt inte? En lättnad nu att jag vet vad som händer men känns ändå dåligt på något sätt. Jag tror jag fattar nu att jag bara var kär i idén av kärleken och inte i honom. Mina vänner har visat sina rätta sidor så de är väl bara att kasta dem. Men hur jävla dåligt känns inte det? Känner mig som världens största idiot just nu.

Sånt händer ibland, tycker lite synd att dina vänner inte va ärliga mot dig från början :/ 

Dina vänner kanske egentligen bara inte ville såra dig. Klart att det var fel men dem menade antagligen bara väl. Säg vad du tkr t dem o sen kan du ju förlåta dem om du vill alla gör ju fel ibland. O killen e ju nt intresserad så han e d ju ba o kasta.

Jag antar att du går i grundskolan, det låter så på beskrivningen iaf. Hur som helst, dina vänner kanske inte vill såra dig även om du helst hade velat höra sanningen, de kanske inte vet vad du tänker och håller det inne. Man är omogen i din ålder, man är omogen när man är 18år också, fast man fattar det inte riktigt. JAg vet själv att jag är lite omogen och jag är 22år gammal. Jag vet att jag var omogen när jag var 18år och det var banne mig inte bättre när jag var 15år gammal.
Håller helt med SthlmsBruden för övrigt.

Dumpa honom

hade struntat i att skriva med dem

Anonymbaraföratt:
I en tidigare tråd har jag skrivit om en kille som dissar mig. Fick idag reda på att det berodde på att jag hade varit 'för på' eller att det typ hade blivit jobbigt liksom. Och jag trodde faktiskt att jag skulle bli ledsen, men det känns nästan lite som en lättnad? Typ att jag nu vet varför det blivit som det blev? Om ni förstår vad jag menar.

Case closed kanske man tänker då, men då kommer vi till det andra bekymret. Inte att jag inte kommer kunna gå vidare, vilket jag kommer kunna göra. Kan inte tvinga han att vilja ha mig eller umgås med mig. Men fick inte reda på detta ifrån han (jävla pussy) utan ifrån min bff, som fick reda på det av två andra av våra närmsta vänner. De två har vetat om detta i VECKOR (inte min BFF som ringde mig direkt efter) och de har inte sagt något? Jag har lixom varit så orolig över det här och berättat för de men så berättar dem inte ens för mig när de får reda på det? För de trodde att om de berättade så skulle jag konfrontera honom? Jag är en av deras närmsta vänner och de vet att jag ALDRIG är en sån människa som konfronterar folk utifrån saker man hört, så gör man bara inte. Men de kunde åtminstone berättat för mig så jag vet att jag inte är oduglig utan att han bara inte vill ha mitt så mycket av mitt sällskap? Så att även jag isåfall skulle kunna backat eller vetat att jag kanske ska hålla mig undan honom i skolan? Smh. 

Vad i helvete ska jag göra nu? Killar kommer och går men vänner består eller hur? Men när båda har gått ifrån mig vad ska jag göra då? Och vad fasen ska jag göra med den här killen? 

Förstår din situation, är i liknade situation just nu där jag blev väldigt nära med en kille som inte redo för något förhållande och vill att jag ska glömma det vilket är väldigt svårt. Känner mig väldigt bortglömd eftersom vi båda var mycket nära, och jag kunde verkligen lita på han till 110%. Han vill inte ens ha kontakt, eftersom han inte vill ha tjej just nu och det accepterar jag, men han kanske vill ha det i framtiden vilket gör mig förvirrad. Har bestämt mig för att inte vänta på han, men för tillfället har de blivit för mycket för mig själv. Så ska börja lägga ner tiden på mig själv och sluta medvetet såra mig själv. Tycker så synd om dig, vill att du ska veta att du absolut inte är ensam i detta. Men gråt, sakna allt i en period och sedan försök gå vidare. Viktigt att du tar dig igenom sorgen på ett bra sätt, ta hand om dig