Hej allihopa! Jag skulle verkligen uppskatta råd, tips och stöd från flera erfarna .Jag befinner mig i en jätte svår situation då jag och min fru nyligen skildes. Vi var gifta i ca 6 månader och separerades för ca 5 månader sen. Problemet var att jag började missbruka steroider och detta gjorde att hon inte ville fortsätta med mig då jag blev aggressiv och betedde mig hotfullt mot henne.
Jag har tidigare varit världens ödmjukaste kille innan steoriderna tog över mig. Jag har inte haft ett missbruk tidigare utan började ca 3 månader innan giftermålet (detta visste hon om men ändå valde hon sig att gifta sig med mig då jag lovat att sluta). Jag har åkt fast flera gånger under giftermålet. Jag har lovat att sluta men fortsatt i smyg tills hon upptäckte senaste gången.
Hon har förlåtit mig flertal gånger och tillslut fick hon nog. Vi har varit tillsammans i ca 6 år innan vi gifte oss och hon var som nykär för varje dag som gick. Vi hade ett jätte fint liv ihop, vi planerade barn och allt möjligt. Nu har vi inte haft kontakt på 5 månader. Jag har lovat att komma tillbaka med papper på att jag är friskförklarad (hennes närstående och även hon begär detta i och med att jag försummat mitt förtroende men å andra sidan vill hon inte ge "garantin på att vi kommer återförenas igen även om jag blir friskförklarad).
Hon älskar mig fortfarade och vill skriva (har hört det från hennes vänner) men hon vill verkligen ge detta tid då hon dels inte vill svika sina närstående som hon lovat att inte kontakta mig eller svara på mig om jag skriver. Behandlingen tar ca 1 år. Jag är inne på min 6e månad av behandlingen och mitt gamla jag har återkommit. Ilskan och aggressionen är helt borta och jag känner som som förr igen. Aldrig varit så här lugn tidigare.
Jag har inte kontaktat henne under dessa månader sedan vi separerades men gjorde det för ca 1 vecka sen då jag kände enorm saknad. Men hon brast och skrek "stick härifrån, jag vill inte ha nåt med dig att göra. Jag älskar inte dig längre". I början av separationen vart hon arg med blandade känslor. Sedan jag slutat visa att jag är desperat så har dessa känslor avtagit hos henne men det känns som om jag återupplivade dem igen och rubbat min chans nu. Hon såg rädd ut också. Det verkar som om vi är på ruta 1 igen då hon känner ilska mot mig.
Mina frågor är: Har jag förstört min chans igen för att jag försökte prata med henne? Kommer hon ge mig en chans till framöver då jag kan visa att ja har förändrats? Menar hon verkligen det när hon säger att hon inte vill ha något med mig att göra och att hon inte älskar mig längre?Varför brast och skrek honpå mig när jag försökte tala med henne på ett ödmjukt sätt, samtidigt som hon berättar för sina vänner att hon fortfarande tänker på mig?
Hur gamla är ni ungefär (ange inte exakt ålder)?
nej
1. detta är ett ungdomsforum, familjeliv eller flashback passar nog bättre
2. Ge henne tid.
timpeltt:
1. detta är ett ungdomsforum, familjeliv eller flashback passar nog bättre
2. Ge henne tid.
Det finns kloka ungdomar också som man skulle vilja ha lite tips och råd ifrån. Tex du sa en bra grej. Tid är det jag får höra från alla. Men jag tänker mer på om jag förstört allting då jag försökte prata med henne för ca 1 vecka sen "/ hon verkade börja sakna mig men nu ör vi på ruta 1 igen. Hur länge tror du att de kommer ta för att hon ska börja sakna mig igen?
Om du gör det hela mer lättläsligt, så ökar sannolikheten för att du ska få svar.
Exner:
Om du gör det hela mer lättläsligt, så ökar sannolikheten för att du ska få svar.
visst, inte den mest harmoniska texten att läsa igenom men man förstår ju allt som står.
till ts: vänta 6 mån tills du är klar med behandlingen, hör alltså inte av dig mer fram tills dess. om du då vill och tror att ni kan få saker att funka så kan du höra av dig och berätta hur du känner. om hon fortfarande vill bli lämnad ifred får du respektera det och gå vidare. lycka till.
Jag tog mig friheten att dela upp din text i stycken, så det blir lättare för alla att läsa. /admin
subhuman girl:
visst, inte den mest harmoniska texten att läsa igenom men man förstår ju allt som står.till ts: vänta 6 mån tills du är klar med behandlingen, hör alltså inte av dig mer fram tills dess. om du då vill och tror att ni kan få saker att funka så kan du höra av dig och berätta hur du känner. om hon fortfarande vill bli lämnad ifred får du respektera det och gå vidare. lycka till.
Tänkte vänta minst 1 år och inte skriva någonting alls. Man vet aldrig. Det kanske blir jag som inte kommer vilja ha henne efter ett tag. Hon är inte felfri hon heller. Alla gör misstag i livet tänker jag. Om hon verkligen älskat mig under alla dessa år då visar hon det genom att ge mig en ny chans. Om inte, då vet jag hur långt hennes kärlej räcker. För hon har kännedom om hur jag var innan steoriderna tog över mig.
time:
Jag tog mig friheten att dela upp din text i stycken, så det blir lättare för alla att läsa. /admin
Tack!:)
Gladiator350:
Hej allihopa! Jag skulle verkligen uppskatta råd, tips och stöd från flera erfarna .Jag befinner mig i en jätte svår situation då jag och min fru nyligen skildes. Vi var gifta i ca 6 månader och separerades för ca 5 månader sen. Problemet var att jag började missbruka steroider och detta gjorde att hon inte ville fortsätta med mig då jag blev aggressiv och betedde mig hotfullt mot henne.Jag har tidigare varit världens ödmjukaste kille innan steoriderna tog över mig. Jag har inte haft ett missbruk tidigare utan började ca 3 månader innan giftermålet (detta visste hon om men ändå valde hon sig att gifta sig med mig då jag lovat att sluta). Jag har åkt fast flera gånger under giftermålet. Jag har lovat att sluta men fortsatt i smyg tills hon upptäckte senaste gången.
Hon har förlåtit mig flertal gånger och tillslut fick hon nog. Vi har varit tillsammans i ca 6 år innan vi gifte oss och hon var som nykär för varje dag som gick. Vi hade ett jätte fint liv ihop, vi planerade barn och allt möjligt. Nu har vi inte haft kontakt på 5 månader. Jag har lovat att komma tillbaka med papper på att jag är friskförklarad (hennes närstående och även hon begär detta i och med att jag försummat mitt förtroende men å andra sidan vill hon inte ge "garantin på att vi kommer återförenas igen även om jag blir friskförklarad).
Hon älskar mig fortfarade och vill skriva (har hört det från hennes vänner) men hon vill verkligen ge detta tid då hon dels inte vill svika sina närstående som hon lovat att inte kontakta mig eller svara på mig om jag skriver. Behandlingen tar ca 1 år. Jag är inne på min 6e månad av behandlingen och mitt gamla jag har återkommit. Ilskan och aggressionen är helt borta och jag känner som som förr igen. Aldrig varit så här lugn tidigare.
Jag har inte kontaktat henne under dessa månader sedan vi separerades men gjorde det för ca 1 vecka sen då jag kände enorm saknad. Men hon brast och skrek "stick härifrån, jag vill inte ha nåt med dig att göra. Jag älskar inte dig längre". I början av separationen vart hon arg med blandade känslor. Sedan jag slutat visa att jag är desperat så har dessa känslor avtagit hos henne men det känns som om jag återupplivade dem igen och rubbat min chans nu. Hon såg rädd ut också. Det verkar som om vi är på ruta 1 igen då hon känner ilska mot mig.
Mina frågor är: Har jag förstört min chans igen för att jag försökte prata med henne? Kommer hon ge mig en chans till framöver då jag kan visa att ja har förändrats? Menar hon verkligen det när hon säger att hon inte vill ha något med mig att göra och att hon inte älskar mig längre?Varför brast och skrek honpå mig när jag försökte tala med henne på ett ödmjukt sätt, samtidigt som hon berättar för sina vänner att hon fortfarande tänker på mig?
Helt ärligt gott folk. Vad säger ert hjärta? Kommer vi att återförenas? För jag är och har verkligen varit en toppen kille/man innan steoriderna tog över mig. Vi har gått igenom så fantastiska stunder tillsammans. Det var som ett sagoliv. Jag var även den första hon älskade med och gäller även mig.
Gladiator350:
Helt ärligt gott folk. Vad säger ert hjärta? Kommer vi att återförenas? För jag är och har verkligen varit en toppen kille/man innan steoriderna tog över mig. Vi har gått igenom så fantastiska stunder tillsammans. Det var som ett sagoliv. Jag var även den första hon älskade med och gäller även mig.
Först gången alltså
Alla gör misstag i livet. Sen beror det på invided om man hjälper den man älskar och hur godtaglig du var. Men jag vet vad sterioider kan göra och tänka mig att det inte var så fint. Och verkar inte som det i ditt fall.
