har precis kommit ur ett liknande förhållande. Mitt ex o jag var tillsammans i ca 9 månader. under den tiden har han tvekat minst 3 gånger. andra gången var i samma veva som min farfar dog... och tredje gången dumpade han mig... så jag vet precis hur du känner o dömer dig absolut inte

bimmerbruden:
har precis kommit ur ett liknande förhållande. Mitt ex o jag var tillsammans i ca 9 månader. under den tiden har han tvekat minst 3 gånger. andra gången var i samma veva som min farfar dog... och tredje gången dumpade han mig

Så tråkigt att höra att du har varit med om något liknande. Hoppas du mår bättre idag!
Min kille är likadan, tvekar hela tiden och säger med några månaders mellanrum att han ska dumpa mig. 

Livv:

Så tråkigt att höra att du har varit med om något liknande. Hoppas du mår bättre idag!
Min kille är likadan, tvekar hela tiden och säger med några månaders mellanrum att han ska dumpa mig. 

jodå, dock går vi i samma klass så vi ses varje dag. men jag har kommit över honom och vi är sjukt bra kompisar istället!
jag hoppas bara på att där faktiskt finns någon där ute som står ut med mig och aldrig tvekar på mig som man kan leva lycklig med!
vill du prata av dig mer privat eller något så är de bara att skicka ett pm! för som jagt jag dömer inte!

Har aldrig vart i ett och den här tråden får mig att inte vilja vara i ett 🙂

bimmerbruden:

jodå, dock går vi i samma klass så vi ses varje dag. men jag har kommit över honom och vi är sjukt bra kompisar istället!
jag hoppas bara på att där faktiskt finns någon där ute som står ut med mig och aldrig tvekar på mig som man kan leva lycklig med!
vill du prata av dig mer privat eller något så är de bara att skicka ett pm! för som jagt jag dömer inte!

Gud så skönt att ni ändå är vänner idag! Och självklart finns det någon där ute för dig också, gäller bara att hitta rätt person vilket kan vara minst sagt svårt.

Lazarus:
Har aldrig vart i ett och den här tråden får mig att inte vilja vara i ett 🙂

Låter som en mycket smart inställning - förhållanden är skit. 

Livv:

Låter som en mycket smart inställning - förhållanden är skit. 

Låter som det. Jag klarar mig utan (:

Livv:
Hej!

Det här är mitt första inlägg så var snälla...

Jag är 22 år gammal och bor sedan 1,5 år tillbaka med min sambo. Det har varit fram och tillbaka i vårt förhållande, mestadels på grund av att jag har dåligt självförtroende och att han många gånger gör det så himla mycket värre. Senast igår fick jag veta att han har tittat på porr nästan dagligen sen vi blev tillsammans, någon som han VET att jag tycker är skitäckligt och förnedrande. Jag tycker att det är något han borde ha varit ärlig om från början så att jag iallafall skulle haft valet att lämnat honom direkt. Nu har vi precis köpt en lägenhet tillsammans, vilket gör det betydligt svårare att bara backa ur. Jag hittade också nakenbilder på hans ex på datorn för någon dag sedan som han hade lovat mig att ta bort... och hundra andra saker som enligt mig förstör vårt förhållande.

Det har nu kommit till en punkt där jag känner att jag inte orkar gå igenom det här själv längre, utan undrar helt enkelt om det finns någon mer här inne som är i en liknande situation? Kanske skulle vi kunna stötta varandra och på så sätt känns oss mindre ensamma när det känns som allra jobbigast.

Finns det någon här som, precis som jag, behöver lite extra stöd just nu så skicka gärna iväg ett meddelande.

OBS! Jag vill inte ha några åsikter angående om sakerna han gjort är fel eller inte, utan letar bara efter personer i liknande situation. 

Jag har varit i dåliga förhållanden där personerna inte liksom har brytt sig om mig, ibland kändes det som om de skulle skita i om jag var där eller inte.

Nu är jag i ett förhållande där jag trivs ihop med min partner och vi prioriterar varanda och det är väldigt seriöst. Det enda jobbiga nu är att vi går varandra på nerverna för vi bor inneboende och vi hyr ett litet rum så det är trångt och vi trivska inte där vi bor för det finns ingenting att göra och det tar lång tid att åka till olika platser. Vi brukar vara hos mina föräldrar på helgerna och bara det är jätte drygt; det tar typ 2 timmar dit. 

Annars så vet jag hur det känns att vara i ett förhållande där man inte känner sig tillräckligt men då kände jag att dem personerna inte hade samma värderingar och de var dessutom inte kapabla till att ha förhållande. Dels hade de för grova diagnoser tex add och liknande så de tänkte på ett annorlunda sätt än vad jag gjorde. Sedan krockade det med min personlighet då jag är väldigt social och dem var introverta och trivdes med sig själva. De här var kanske 5 förhållanden där personerna var på detta sättet och jag började till slut undra varför jag hela tiden träffade likadana personer. 

när jag väl letade efter egenskaper som var mer lik mig social och utåtriktad osv så träffade jag min nuvarande pojkvän. Imorgon har vi vart tsm i 9 månader. 

Absolut är det kämpigt att ha ett förhållande det är ju ändå två olika individer så det gäller ju att ha en balans där man fungerar ihop så det inte eskalerar. Det är mycket som måste klicka. Man måste vara kär och tycka om personen trivas ihop gärna ha något gemensamt och sådana saker. Men om man kämpar för att det ska fungera och pratar med varandra så kommer det göra mycket nytta!  

tyvärr ger folk upp för lätt för att de tänker förhastade slutsatser och impulser istället för att faktiskt vad kan jag göra för att detta ska fungera eller vad kan vi göra för det ska Funka? Det är två ansvar och då gäller det att ha kommunikation för det är att och o i ett förhållande.