Det är så här att jag började på universitet för ett år sen (jag är snart 20 år), och under det första året var jag rejält tystlåten av mig, men många av klasskamraterna försökte ändå få kontakt med mig och log mycket emot mig osv, och jag vet att jag gav ett trevligt bemötande när de pratade med mig (annars skulle de nog inte upprepa kontaktförsöken flera gånger efteråt och vara lika bekväma med det varje gång).
Men jag var som sagt rejält tystlåten under det här året i det avseendet att jag själv har tvekade väldigt mycket inför att själv ta kontakt med någon, och jag märkte efter kanske ett halvår att de här klasskamraterna började bli mer och mer osäkra inför mig, tills vi knappt hade någon kontakt längre - jag är ofta frånvarande på vanliga föreläsningar, så jag mötte dem inte så ofta heller.
Det hände dock att jag fortfarande gick förbi dem lite här och där på universitetet, och de gångerna så har jag tydligt märkt hur de har blivit lite spända och osäkra och hälsat väldigt försiktigt, och ibland låtsats som att de inte har sett mig och inte sagt någonting alls.
Som ni förstår så blev jag ganska trött på det här och bestämde mig under sommarlovet för att verkligen göra mig av med den här tystlåtenheten, och jag lyckades träna upp mig så pass mycket att jag blev riktigt bra på att ta kontakt med folk och hålla igång konversationer - och jag har nu börjat ha en liknande stil även emot de här klasskamraterna, som jag för övrigt gärna skulle vilja ha lite närmare kontakt med.
Problemet är bara att nu verkar de helt plötsligt förvirrade och osäkra över att jag inte är osäker istället - de är kanske inte direkt emot det, men jag märker att de inte riktigt ger mig samma respons och att de inte riktigt verkar "hänga med".
Jag kan märka saker som att exempelvis någon tjej i min klass kan stirra på mig med något försiktigt och fascinerat leende när jag är på gott humör och pratar med någon och liknande, men i övrigt så verkar de ganska osäkra av sig.
Hur ser ni på detta fenomen?
Locke Cole:
Det är så här att jag började på universitet för ett år sen (jag är snart 20 år), och under det första året var jag rejält tystlåten av mig, men många av klasskamraterna försökte ändå få kontakt med mig och log mycket emot mig osv, och jag vet att jag gav ett trevligt bemötande när de pratade med mig (annars skulle de nog inte upprepa kontaktförsöken flera gånger efteråt och vara lika bekväma med det varje gång).
Men jag var som sagt rejält tystlåten under det här året i det avseendet att jag själv har tvekade väldigt mycket inför att själv ta kontakt med någon, och jag märkte efter kanske ett halvår att de här klasskamraterna började bli mer och mer osäkra inför mig, tills vi knappt hade någon kontakt längre - jag är ofta frånvarande på vanliga föreläsningar, så jag mötte dem inte så ofta heller.
Det hände dock att jag fortfarande gick förbi dem lite här och där på universitetet, och de gångerna så har jag tydligt märkt hur de har blivit lite spända och osäkra och hälsat väldigt försiktigt, och ibland låtsats som att de inte har sett mig och inte sagt någonting alls.Som ni förstår så blev jag ganska trött på det här och bestämde mig under sommarlovet för att verkligen göra mig av med den här tystlåtenheten, och jag lyckades träna upp mig så pass mycket att jag blev riktigt bra på att ta kontakt med folk och hålla igång konversationer - och jag har nu börjat ha en liknande stil även emot de här klasskamraterna, som jag för övrigt gärna skulle vilja ha lite närmare kontakt med.
Problemet är bara att nu verkar de helt plötsligt förvirrade och osäkra över att jag inte är osäker istället - de är kanske inte direkt emot det, men jag märker att de inte riktigt ger mig samma respons och att de inte riktigt verkar "hänga med".
Jag kan märka saker som att exempelvis någon tjej i min klass kan stirra på mig med något försiktigt och fascinerat leende när jag är på gott humör och pratar med någon och liknande, men i övrigt så verkar de ganska osäkra av sig.Hur ser ni på detta fenomen?
Jag va ganska tystlåten förut också, sen när jag började efter sommarlovet blev jag mer social och efter ett tag börja folk från alla möjliga klasser prata med mig. Det känns konstigt, eftersom jag inte känn nån av dom så väl alls. Men det är bara och va social, så vänj dom sig.
Ja, det verkar som om det i deras fall mest har med en vanesak att göra.
De verkar trots allt reagera positivt när jag inleder konversationer med dem och kan själva börja göra försök till det nu igen, men samtidigt så märker jag att de är mycket "stelare" än de var i början av förra året.
Men det är väl säkert på grund av att de inte riktigt vet var de har mig eller nåt liknande.
Om någon beter sig på ett sätt i ett helt år, så vore det väl underligt om man helt ändrade bild av denne efter bara några få tillfällen.
Plejadisk Panda:
Om någon beter sig på ett sätt i ett helt år, så vore det väl underligt om man helt ändrade bild av denne efter bara några få tillfällen.
Absolut.
Jag är beredd på att det här kan ta ett tag att åtgärda, men det går åt rätt håll i alla fall.