Hej UM! Vill berätta en sak och skriva av mig lite. Är det bara jag som saknar det som hänt? När jag exempelvis hör låtar som italobrothers ( stamp on the ground) fire flies så får de mig på tankar när jag var yngre. När man var mellan 6-12 års åldern och livet vara rullade på, hade en bästa vän som jag umgåtts med sen förr för vi bodde nära varandra. Vi lekta nästan varje dag och hade roligt, man såg upp till hans bröder och gjorde saker hela tiden! Inga problem i den åldern och man bara levde livet! Är 17 år nu och går på fester om det blir, har väl 4 nära vänner och flera klasskamrater! Men saknar fortfarande tiden när man var i den ålern, den var så jävla bra för mig. Känner ni också så ibland? Man glider ifrån folk och de försvinner ur ens liv, jävligt sorgligt när man tänker på det. Är de bara jag som känner såhär? Minns dagarna på sommaren när man grillade på stranden med familjen, spelade fotboll tills de blev mörkt, badade och lekte. Man såg upp till alla som var äldre ( ungdomar) allt var bara kul. Vilka tankarna har ni? Känner ni igen er? Just nu har jag bra liv ändå, ska även på en festresa med några i släkten i sommar ( inga föräldrar ) tränar och pluggar till ett yrke jag trivs med, skolan går även bra! Men ändå saknar man den där tiden. Räcker att man hör de där låtarna som var inne när man var yngre så tänker man tillbaka på den tiden. Hur känner ni? Har ni tänkt såhär? Tacksam för svar!
Har samma sak ibland, när jag hör låtarna som Titanium eller till och med Eminems gammla låtar. Saknar den tiden för att det kändes att det var faktiskt min bästa som jag har haft i mitt liv hittills
Titanium minns jag också, samma med The killers, humans och ” call me maybe”. Vilka minnen
MackanBoy:
Hej UM! Vill berätta en sak och skriva av mig lite. Är det bara jag som saknar det som hänt? När jag exempelvis hör låtar som italobrothers ( stamp on the ground) fire flies så får de mig på tankar när jag var yngre. När man var mellan 6-12 års åldern och livet vara rullade på, hade en bästa vän som jag umgåtts med sen förr för vi bodde nära varandra. Vi lekta nästan varje dag och hade roligt, man såg upp till hans bröder och gjorde saker hela tiden! Inga problem i den åldern och man bara levde livet! Är 17 år nu och går på fester om det blir, har väl 4 nära vänner och flera klasskamrater! Men saknar fortfarande tiden när man var i den ålern, den var så jävla bra för mig. Känner ni också så ibland? Man glider ifrån folk och de försvinner ur ens liv, jävligt sorgligt när man tänker på det. Är de bara jag som känner såhär? Minns dagarna på sommaren när man grillade på stranden med familjen, spelade fotboll tills de blev mörkt, badade och lekte. Man såg upp till alla som var äldre ( ungdomar) allt var bara kul. Vilka tankarna har ni? Känner ni igen er? Just nu har jag bra liv ändå, ska även på en festresa med några i släkten i sommar ( inga föräldrar ) tränar och pluggar till ett yrke jag trivs med, skolan går även bra! Men ändå saknar man den där tiden. Räcker att man hör de där låtarna som var inne när man var yngre så tänker man tillbaka på den tiden. Hur känner ni? Har ni tänkt såhär? Tacksam för svar!
Klart man bli litte ledsen ibland när man tänk tillbaks på gammtiderna. Men man lev ju i nuet. Allt som händ led till nåt annat. T.ex, säg att du förlora en vän, då kanske du istället hitta en ny vän som är t.o.m mycket bättre.
Håller med. Man blir det, detta är väl väldigt vanligt antar jag. Men man för försöka acceptera det helt enkelt
jag saknar 90 talet. jag var inte ens född då
