Vissa kommer definitivt anse att detta inte hör hemma på forum eller dylikt men för mig är det annorlunda. Mina bästa vänner och de mest objektiva läsarna, som kan ge råd, finns här. Och jag litar på er, trots ett offentligt forum. Så här öppnar jag mig och ber innerligt om hjälp.
Så jag har haft en svår tid den senaste tiden. Ny stad och motgången att skaffa nya vänner tillsammans med diagnostiserad social fobi (och ångest och depression), och jag har dessutom den senaste veckan genomgått en abort. Det mest smärtfyllda och svåra beslutet jag någonsin behövt göra. Utom det har jag gått igenom små saker som, för mig, är svåra att hantera. Som en sak som utspelades ikväll.
En kväll då klassen samlades och gick ut. Och jag följde en av killarna med till bussen. Och han stötte på mig och tog på mig trots: nej. Och då han tryckte upp mig mot väggen och sa "det kommer hända, antingen ikväll eller någon gång på skolan då du minst anar det".
Jag vet inte hur jag ska hantera detta. Alltihop. Jag är en skör själ och har förberett mig på oseriösa svar men det här bryter mig samman, i små delar. Allt som händer.
Jag antar att det främsta jag vill ha är: råd. Jag går på antidepressiva och går till en kurator redan. Men finns det något mer som skulle kunna hjälpa?
Det är kaos just nu.
åh, blir så jävla skit förbannat jävla arg. anmäl för olaga hot. angående aborten kan jag inte ge nåt råd, (menar inget illa, men har svårt att sätta in mig i situationen, utöver att det är obviously jobbigt) men vet hur det är angående social fobi osv. går också på antidepp så om du vill prata så finns jag <3 låt han inte skrämma dig, va stark. han är en idiot. låt honom inte komma under ditt skinn. ta ingen skit från idioter. visa att du är ingen att leka med.
skjut inte upp nåt, låt inte problemen ligga o gro, grubbla inte, följ ditt hjärta, be om hjälp och klara alla hinder <3
24/7: Och han stötte på mig och tog på mig trots: nej. Och då han tryckte upp mig mot väggen och sa "det kommer hända, antingen ikväll eller någon gång på skolan då du minst anar det".
Anmäl honom på direkten. Om inte det, ta upp det med kuratorn och kolla vad hen ger för tips.
Social fobi kunde jag inte tro att du skulle ha då du verkade så social och trivdes när vi var hos Passe, men tråkigt i vilket fall.
berätta för alla hur han betett sig
var bor han? är det gbg? hans knän måste krossas, han måste mosas som det ynkliga kryp han är
anmäl redan nu, även om det inte leder så långt så bör det leda till att han inte kan göra något
Ja, anmäl, som alla redan skrivit. Han kommer bara att ta sig större friheter om du inte snabbt visar att han inte kan komma undan med sånt där ostraffat. Svårt att förstå sig på såna där kräk men det är så de tycks fungera.
):
Blir jätteledsen. Som andra sagt - anmäla - är nog bra, o jag vet inte öva självförsvar är alltid bra, säga till hans föräldrar kanske vet inte. Vill att du ska må bra. Ta hand om dig
24/7 finns det något mer som skulle kunna hjälpa?
Hitta (eller skapa) platser/situationer som känns trygga. Spendera tid där och samla energi.
Hitta någon som du kan prata med regelbundet (AFK eller via telefon, vilket som) . Någon som kan trösta/peppa dig och som du mår bra av att ha kontakt med.
Skaffa dig en fast punkt i tillvaron.
Börjar utföra ritualer. (T.ex omsorgsfullt koka te varje kväll och dricka det sittandes under en mysig filt, kanske också med en bra bok framför dig). Då skapar du tid för dig själv där du inte behöver stressa över någonting - ritualer är heliga.
Skriv en låt om vad som än faller dig in. Utan krav på att "prestera", bara för kreativitetens (och inte resultatets) skull.
Se till att gå på alla inbokade möten med din kurator och var ärlig när du är där. Försök ta till dig och använd de råd som hen kommer med.
Kom ihåg att allting löser sig i slutändan. Det blir bra.
Xisco: Anmäl honom på direkten. Om inte det, ta upp det med kuratorn och kolla vad hen ger för tips.
Angående social fobi... Jag må inte ha det diagnosticerat - och då antagligen inte ens i närheten så allvarlig som du har det, men jag undviker sådant som kan liknas vid fester, sammankomster där det är fler än fem personer (som jag känner) som deltar samtidigt. Jag föredrar att umgås 1on1, har alltid gjort och kommer antagligen alltid att göra. Och jag har ärligt talat inte ont av det. Detta är det enda råd jag kan ge dig angående social fobi - ha ett fåtal vänner som du kan umgås med, antingen samtidigt eller en åt gången.
När det gäller abort har jag inget råd alls där. Och jag vet inte ens om det finns något råd, för jag har hört att abort är ett beslut som man kommer att ha med sig resten av livet, och om det stämmer så är det en sådan sak man får lära sig att leva med.
Du måste berätta för någon hur den där killen beter sig. Du kan ta kontakt med rektor, skolkurator eller polis. Be någon familjemedlem/vän om hjälp ifall du tycker det är för jobbigt att vara ensam om att berätta det. Hans beteende är vidrigt.
Angående aborten så säger jag: Du har gjort ett bra val, du har andra saker du måste ha tid för just nu i ditt liv. Skola, dina diagnoser, dig själv, din familj och din pojkvän. Jag ser inget fel i att göra abort då, det är antingen abort eller adoption som gäller för annars är det bara själviskt. Att behålla ett barn som man inte har tid för - menar jag.
Försök att berätta för din kurator om allt. Jag vet själv hur svårt det kan vara att våga berätta och öppna upp sig inför en främling sådär men jag vet också att du kommer bli stolt över dig själv om du gör det. Det känns lättare att dela med sig av sina problem oftast. Hoppas det är en person som inte är jobbig att prata med och som du ändå känner att du kan lita på litegrann.
Kram. Du är så himla bra så snälla berätta om det här så du kan få hjälp att bearbeta det, du förtjänar att känna dig lugnare och trygg.
Gällande social fobi, umgås med de människor där du känner dig mer avslappnad och accepterad för den du är. Att börja med att kämpa i sammanhang där du är obekväm brukar iallafall för mig vara dåligt spenderad energi. Vill du så är det lättare att arbeta på sådana relationer när du redan har en semistabil social bas. Bra att du går på sociala tillställningar. Ta initiativ till aktiviteter med folk du vill lära känna bättre, behöver ej vara något stort.
Som redan sagts, anmäl skiten ur snubben. Berätta det för någon i din närhet som du litar på. Som Birger sa, hitta någon att prata med om händelsen, aborten och annat.
Du hade anledningar att utföra aborten, repetera de argumenten och försök finna lugn i att du trots allt gjorde ett grundat val i en svår situation. Det är ok att vara ledsen.
Hoppas detta kunde vara till någon hjälp.
kram frida!
Proteus:
Ja, anmäl, som alla redan skrivit. Han kommer bara att ta sig större friheter om du inte snabbt visar att han inte kan komma undan med sånt där ostraffat. Svårt att förstå sig på såna där kräk men det är så de tycks fungera.
+50 på detta inlägg
vad tuff du är som klarar allt...
hur var det att göra abort?
kram!