Någon sjukdom tror jag inte att du har, men det är helt klart något i ditt liv som inte är bra. Alla dom här sakerna du räknar upp är liksom signaler på att det är något som stressar ditt psyke och ger dig ångest. Vad det är för något kan jag inte svara på så här, eftersom det kan v...
Jag är tämligen säker på att du inte led av panikångest som 13-åring. Det du kände var säkert istället en oro och ångest över allt det nya, plus att det kryddades med sorgen för dina föräldrars skilsmässa. Att känna sig illamående och lite panikslagen när man hamnar i en ny situati...
Jag har tidigare vid flera tillfällen beskrivit orsakerna bakom självmisshandel som det här handlar om. Att vilja skära sig själv, nypa sig, eller på annat sätt tillfoga sig smärta är ett sätt att hantera ångest. Enkelt uttryckt så dövar man den inre smärtan (ångesten) genom att tillf...
Svaret på vad du kan göra för din sambo för att han skall orka är att tillåta honom att reagera och tycka att det är jobbigt ibland. När man som du känner att man belastar sin sambo så är det viktigt, inte bara för honom , men även för dig, att känna att du ger tillbaka lite grand av ...
Jag kommer att ge dig ett svar i tre delar av vilka den första skulle kunna vara en förhoppningsvis användbar förklaring på ditt stora problem och de övriga två delarna råd som kanske kan hjälpa dig på vägen. 1. Att du har svårt att ta något på allvar som vuxen är inte så konstigt...
Jag tycker det låter som om du skulle behöva ha en samtalskontakt för att reda ut problemen med din ångest, för man ska inte behöva ha det som du beskriver att ditt liv är. Du kan visst skriva till psykiatrin där du bor och be att få en tid. Du kan också ringa, men ibland kan det kännas...
Det gungar alltså ordentligt under fötterna på dig och du vet inte vart du ska ta vägen. Självklart behöver du ha hjälp när du känner dig ensam med sådana allvarliga problem. Och på något vis verkar det inte heller vara så lätt att FÅ hjälpa dig. Vilket inte alls är ovanligt när ma...
Det första jag vill säga dig, är att du är den som tveklöst har det värst. Din mammas oro eller vad det nu kan vara för dig är ingenting i jämförelse..!!! Okay?! Då har vi rett ut den saken. Så går vi vidare. Det näst viktigaste som jag ser det i ditt mail, är att du uppfattar dig sj...
Det är en fråga som det finns jättemånga olika svar på utan att något enda av dom skulle vara fel. Jag kommer att besvara frågan utifrån en lite mer allmän synvinkel som visat sig användbar när jag arbetat med mina patienter. Och där ser jag ångesten som en signal från psyket att någo...
Det var ju egentligen ingen direkt fråga. Du har en normal vikt, sk BMI 23,3 (normalt 18,5-25), men knappast ett normalt förhållningssätt till maten som du beskriver med frosseri varvat med svältperioder. Kanske skulle du uppsöka hjälp.
Att du ska prata med någon om dina jobbiga funderingar är det inget snack om. Frågan är bara hur du ska bära dig åt för att spräcka den där ”pratbubblan” du fastnat i. Med pratbubbla menar jag att du liksom fastnat i din egen pratbubbla där du aldrig når ut till din omgivning. Du liks...
Det låter som att du på grund av din panik hamnat i en ond cirkel där ditt behov av kontroll har ökat på ett sätt som du inte riktigt varit med om tidigare. Antagligen har det funnits tidigare också men inte så mycket som nu. Och ju längre tiden går utan att man får ordning på en sån h...