Det här med att gå till kurator kan kännas olika svårt för olika personer. När jag ger det rådet så handlar det ofta om att visa på möjligheten att ta med en kompis om man tycker det känns svårt eller jobbigt att gå själv. Därmed inte sagt att kompisen behöver vara med i fortsättnin...
Mitt rÃ¥d är att du pratar om att du framför dina önskemÃ¥l till den psykolog eller kurator som du och din pappa träffar. Det är ju inte alls orimligt att man som ung vill prata med psykologen eller kuratorn själv. Sedan kan man ju prata tillsammans ocksÃ¥, men att fÃ¥ lite tid ensam kan ocksÃ...
Visst, det är ett jättebra alternativ att ringa Bris och prata med någon där. Att få prata med någon och få stöd när man känner att det är jobbigt är jätteviktigt, så ring dit om du känner att det känns okay. När det sedan gäller att gå och prata med en kurator, så är det inte...
Nej, med allra största sannolikhet kommer inte kuratorn svara så, utan istället kommer han/hon att ta det på allvar och hjälpa dig med att hitta andra vägar. När det sedan gäller det här med att gå till en psykolog utan att din mamma får veta det, så finns det stora möjligheter till d...
I ett sådant här fall finns det som jag ser det ingen anledning för skolsköterskan att bryta tystnadsplikten. Det gör man endast i fall där det är fara för någons hälsa eller liv, och det verkar det ju inte vara fråga om här. Det du kan göra är att vända dig till skolsköterskans chef...
Det här låter inte som någon bra situation. Visst finns det situationer när en kurator är skyldig att informera föräldrarna, men då ska det vara något riktigt allvarligt. Och visst kan det vara så också att vissa lärare behöver få veta vissa saker, men det gäller som sagt mer allvarli...
Jag beklagar verkligen att den kurator du pratar med inte tar det här med ditt ätande på allvar, men ibland så gör även kuratorer och psykologer fel. Det jag tycker du ska göra är att du nästa gång säger något i stil med: "Förra gången berättade jag något allvarligt för dig nä...
Problem man mött, eller som man har i sitt dagliga liv är sällan något man åtgärdar på kort tid. Istället är det oftast ett längre arbete som krävs för att man skall komma till rätta med vad det är som gör att man mår på ett visst sätt, och hur man ska hantera det för att inte beh...
Mitt råd till dig är att du verkligen försöker att söka hjälp på antingen Ungdomsmottagningen eller hos tex skolans psykolog eller kurator. Att gå runt och känna på det sättet som du känner är inte alls bra, och då ska man inte gå runt och bära allting ensam. Och även om det kanske ...
Du kan gå till närmaste Ungdomsmottagning eller vända dig till psykiatrin (barn-, och ungdom om du är under 18 år). På dom ställen jag räknat upp finns kuratorer, läkare och psykologer som kan hjälpa dig. Du kan få en samtalskontakt utan att din familj behöver få veta, då den du samtal...
Visst finns det sämre och bättre psykologer precis som inom vilken yrkeskår som helst, men enligt min erfarenhet så finns det inte så många dåliga som du upplever att det finns. Men det är knappast en tröst ifall man har haft oturen att få en mindre bra psykolog, eller känner någon som h...
Skönt att höra att ditt liv börjar ordna upp sig, även om jag mycket väl förstår att det gamla ibland smyger sig på. Vi människor fungerar nämligen så, att vi inte vill må dåligt varför "psyket gör allt" för att reparera sig själv. Det innebär att om vi har upplevt proble...