Du verkar ha haft en tuff tillvaro i ditt unga liv och verkar inte riktigt ha fått rätsida på det ännu. Det som inte framgår av ditt brev är varför du skall sluta på BUP. Är det så att dom anser att du är färdigbehandlad och att du nu har möjlighet att klara dig på egen hand? Eller är...
Nu vet inte jag utifrån ditt brev om detta fortfarande påverkar dig så att du inte vågar gå ut. Men om det är så, tycker jag definitivt att du skall söka hjälp och ge dig själv möjligheten till att leva ett helt liv igen. Att bli förföljd som du beskriver det är ju ett fruktansvärt in...
För att få reda på om det finns något behandlingshem så förslår jag att du vänder dig till psykiatrin. Det finns massor med behandlingshem, men dom har olika profil när det gäller vilka diagnoser, och åldersgrupper dom tar emot. Det bästa vore om din vän och du gemensamt kunde diskutera...
Jag tror inte utifrån det du skriver att du lider av depression då det är en psykiatrisk diagnos som bla innebär att man tex är så kraftigt nedstämd att man sover mest hela dagen, har svårt för att sköta sina dagliga sysslor och sin dagliga hygien, talet kan bli sluddrigt och långsamt med...
Du har helt fel i att du skulle vara värd hjälp först när dina ben sticker ut mer och när dina ärr blivit grövre. Du, liksom alla barn och ungdomar som inte mår bra förtjänar allihop hjälp och kärlek. Det finns inte ett barn, och inte en ung människa (och inte någon vuxen heller för d...
Förmodligen hänger dina tankar ihop med din depression (jag antar att läkaren gav dig den diagnosen eftersom du själv skriver depression). Att äta medicin är ett sätt att göra något åt det, men enligt min erfarenhet så når man dom bästa resultaten om man kombinerar medicinering med samt...
Efter att ha läst ditt brev tycker jag mig förstå att du är kluven till dina problem. En del av dig själv verkar vilja att dina problem skall försvinna och att du skall se en ljusning, emedan en annan känsla i dig säger att du egentligen inte är värd att få någon ljusning eller hjälp ö...
Många kan känna som du att det känns främmande att söka hjälp. Men det brukar faktiskt gå över när dom väl tagit steget och sett att det där med att söka och få hjälp inte behöver vara så stort eller konstigt. Det här med att gå och prata med en främmande människa kan tyckas mär...
Det finns alltid en risk när vänner blir dom som hjälper och stöttar när man mår så dåligt som du tydligen gör. Och den risken består i att vännerna nöts ut och till slut inte orkar längre, och det är förmodligen det som håller på att hända med dina vänner. Det är självklart jä...
Jag tror precis som du att du behöver hjälp. Det verkar som om du under många år nu har blivit utsatt för stora påfrestningar i och med alla dödsfall som skett runt omkring dig. Och sedan har du dessutom dina tankar och funderingar kring dina biologiska föräldrar som du också skulle behöv...
Du är alldeles uppenbarligen en tänkande ung kvinna, och att döma av ditt mejl har du förmodligen ägnat dig åt funderande lite mer än vad som är vanligt i din ålder. Din slutledningsförmåga verkar det inte heller vara något fel på. Och för det tredje får jag intrycket av att du är in...
Rådet du kommer att få baseras på att jag antar att det är din pojkvän som du lever med och att det är han som lider av depression. Din fråga är inte så tydlig att jag kan vara säker på detta men jag utgår från det. Det kan självklart vara jobbigt att leva med någon som lider av dep...